20 August 2008

Arbetslös = socialt rullstolsburen

Så var jag här. På nätet. Med en blogg.
Yay!!

Jag ska förklara mig. Jag har vänner som har bloggar. Jag vet hur man gör. Jag har försökt, jag lovar. Hade LiveJournal för några år sedan, men det sket sig.
Ärligt talat, jag har problem med att se något intressant i mitt liv att skriva om.
Suck, just en snygg start...

MEN...!
Nu sitter jag här, med en blogg. Och inte tusan ska jag ge upp inte.
För nu har jag något som driver mig. En omständighet som får mig att utforska nya delar av mig själv.
En slags själavandring.
En pilgrimsfärd, fast innåt.
Jag är ARBETSLÖS.

Jag är ensam om dagarna.

Jag tittar på tv.

Jag ritar lite.

Tittar lite mer på tv.

Äter lite cholkad.

...

JAG BEHÖVER SOCIALT UMGÄNGE!

Ok, så farligt är det inte. Lite njuter jag.
Fast det är läskigt när jag upptäcker att jag vant mig vid Dr Phils faderliga stämma och Supernannyns "That's na-ughty behai-vior!"
(-.-''') hm...

Nåväl, min situation är i alla fall 100% självvald. Jag vill satsa på mig själv i höst.
Så, utrustad med ett årskort på närmsta gymmet (dit jag traskat för 30 minuters muskelbyggande varje dag sedan en vecka tillbaka) och en massa tid för serieskapandet är jag redo att ta mig själv till nästa nivå.

Dåså, välkommen till min värld.

Nu börjar resan.

\(^o^)/