2017 - My year of fullfilling dreams

So, um... Every year, I make New Year's resolutions for what to accomplish the upcoming year. It has previously helped me to keep myself on trackwith plans and fullfill my dreams.

But...

The last year or two, you can see (if you track my ersolutions back in time) I have started to fail miserably. I'm not sure why. If I would guess, either the plans I put up for myself is not important enough for me, or they just get pushed aside by more urging/interesting/financially motivated stuff I do.

Let's check the New Year's resolutions I did för 2016: 
I will make an animation!
Aah, perfect example. I actually had this plan for 2015 as well, and gave myself a second chance by aiming to do it in 2016 instead. But no, that was not what happened. Don't get me wrong, I truly want to make animation, and I did do some few cuts during 2016, but in the end of Spring I got several more urging and financially motivated projects (like the Sword Princess RPG-book I'm about to release with Saga Games in April, and the full color Mermaid manga I'm making with Rabén & Sjögren, to be released this Fall). Also, Nosebleed Studio started working on our "how to draw manga"-guidebook, which is actually going to be out in stores next month! All this made me quite preocupied during the mid and end of 2016. I'm not regretting them, so I guess the animation project need to stay on the shelf a little longer.

I keep practicing my animation skills~ 😎 Sorry for the superbad video quality, Instagram has made it impossible to upload videos that you havn't made in their crappy app. #mjaumanga #mjauanime #animation #anime #makinganime #kitten

A video posted by Natalia Batista, mangaka (@nataliasmanga) on May 1, 2016 at 7:43am PDT

My second resolution was:
I will go to Japan again!
Well, yeah, no. That didn't happen. See all excuses above for explanation. I did however visit Lucca Comics & Games in Italy, which I think helped me alot both in my creativity and my career. This is not me finding excuses, but I actually truly think this trip helped me a lot more than a trip to Japan would. I have realized from several years of looking to Japan and studying (and even attempting to enter) their comic market, that it is perhaps not the working environment I wish to subject myself to. I like having spare time and a chance to do other projects than draw all the time.

Previous years, I have put a grade on my performance of these resolutions, but I'll not do that this year. It won't do me any good.

And I also usually make new ones, on the New Years Eve, but to be honest I don't even remember if I did any or what it was this year. So this year, I think I will just let my spirit and dreams take me whereever, and not focus so much on the bigger picture. Also, I do have personal plans I want to achieve this year, but since I still feel it's a little too early to tell the whole world about them, I'll keep the mystery a little longer. Hopefully, I'll make a longer blog entry about it this year. *mysterious smile*


Next, I want to address my travel plans for 2017!

23-26 of February: NärCon Vinter in Linköping, Sweden
4 of March: Scifi-mässan in Malmö, Sweden
1-2 of April: Malmö Seriefest in Malmö, Sweden
14-16 of April: GothCon in Gothenburg, Sweden
21-23 of April: J-popCon in Copenhagen, Denmark

26-27 of May: Nordsken in Skellefteå, Sweden

27-30 of July: NärCon in Linköping, Sweden

September: Göteborg Book Fair in Gothenburg, Sweden
October: Maybe London ComicCon MCM in London, UK

November: Maybe Comic Con Gamex in Stockholm, Sweden

As you can see, the event for the Fall of 2017 is quite vague, so I'm still keeping it open for changes.

I will mostly be selling with Nosebleed Studio in the Artist Alley, except on the following events:
Scifi-mässan: I'll be in the booth of the publisher Apart förlag, signing Sword Princess Amaltea.
GothCon: I'll be selling my books next to Saga Games, who will sell my RPG-book Sword Princess.
Nordsken: I'm invited as their official guest, so I'll be selling and signing my books on certain times, more about that in a later blog entry.
Göteborg Book Fair: I will be signing in the booth of Kolik förlag (Sword Princess Amaltea) and Rabén & Sjögren (Sjöjungfrun Minna).

A small preview of two of the pages of my mermaid manga, work in progress:

My plans this year is to draw, draw, draw all through February - June, making both my 70 page mermaid manga in water colors, and my 42 page historical manga for Nosebleed Studio's next anthology (to be released at NärCon in July). In June and July, I have some game design projects (exciting, but right now secret!). In the Fall, I don't have any plans more than just working at Serieskolan (teaching, my day job) and perhaps take up the animation project if I have time. We'll see...

Wow, this was supposed to be a short blog entry, but as always I just keep babbling about my life. Since this is kind of like my personal diary, I usually just write what I think I need to document.

★★ Thanks for reading! ★★

Recensioner och posdcasts!

Tänkte såhär på sista dagen av året samla de recensioner och podcasts som nämnt Sword Princess Amaltea 3 (eller som jag deltagit i).

Först ut är en recension i LitteraturMagazinet:
En både gullig och intelligent seriesaga - LitteraturMagazinet

En väldigt bra recension, även om den var kort. Hade tacksamt tagit emot mer eftersom detta är sista delen i serien, men samtidigt förstår jag att recensenter har begränsningar. Och utan att avslöja för mycket så kan jag ju säga att jag själv hade haft svårt att recensera en sista del i en serie som denna, eftersom den innehåller flera plot-twists som är svåra att inte förstöra för läsaren om man skriver för mycket.
Men en del fina citat i recensionen, bl.a.:

"Det är starkt och nyttigt att läsa. Böckerna om Amaltea klassas som ungdomsserier och det innebär en viss gullighet, men främst är detta en oerhört intelligent serie som alltid är estetiskt snygg i en personlig mangastil, men också har innehållet på plats i varje serieruta."

Sebastian Lönnlöv, LitteraturMagazinet

Sedan ännu en recension, denna lite mer blandad i smaken:
Sword Princess Amaltea. Bok 3 - DAST Magazine

Detta var också en relativt kort recension, även om den ger mer feedback på innehållet. Dock uppstår några frågor i mig kring "svensk mangastil", vad menar Johannes med det? Syns det i stilen att jag är svensk? Det visste jag inte, haha.

Sedan tänkte jag ge lite svar på tal angående muskler på män. De av er läsare på bloggen som sett mitt föredrag om hur jag skapade Sword Princess Amaltea (har hållit det på diverse ställen) vet att jag hade en medveten tanke med kroppsformerna och de manliga karaktärernas utseenden i böckerna. Jag stör mig jämt på att fantasyfilmer väljer att med några få undantag fortfarande rollfördela kvinnorollerna till skådespelerskor med samma kroppsformer: slanka, smala och fagra. Detta är en grav felrepresentation av kvinnor i allmänhet, eftersom det begränsar vad vi ser som vackert eller "normalt" för en kvinna. Långa, musklulösa eller bredaxlade kvinnor blir inte representerade i samma utsträckning, och därmed anses de inte lika representativa för kvinnor i allmänhet. Detta formar vår syn på kvinnonormen.

Samma sak gäller för kroppsbehåring. Hur innihellskotta har kvinnliga krigare tid att raka sig under armarna och på benen när de är ute i skogen? Eller varför?? Kolla på tv-serien om Krigarprinsessan Xena, hennes armhålor är slätrakade som en 5-årings. Det är inte så kvinnors armhålor ser ut, men på grund av överrepresentation på film har det bildats en norm, som är så styrande att flickvänner tvingas raka sig för att deras pojkvänner är hjärntvättade till att ogilla kvinnligt kroppshår. Inte okej!

Så, genom att rita alla männen i Sword Princess Amaltea som fagra, klena, rakade (inget ansiktshår på någon av dem!!) och stöpta i samma kroppsform, ville jag ge alla manliga läsare samma frustrerande känsla som jag får när jag ser denna skeva representationen på film och i serier.
Och Johannes kommentar visar på att jag har lyckats, hehe!

Ett bra citat från recensionen som jag gillade:

"Vem ska läsa denna trilogi? Alla föräldrar som vill att sina barn ska växa upp med ett kritiskt sinne ska låta dem läsa detta. Alla som vill uppleva en skruvad saga med en illa dold feministisk agenda ska läsa detta. Alla som gillar manga ska läsa detta. Detta är nämligen bra på riktigt."

Johannes Genberg, DAST Magazine

Sen var det även en recension i Bild & Bubbla nr 205 av Sword Princess Amaltea 3, men den var så kort och intetsägande att jag inte ens pallar kommentera den här. Ovärdigt benämningen recension, i min mening.

Nu över till podcasts som jag deltagit i eller blivit omnämn i!
Först ut är ett samtal som hölls i Svenska Tecknares monter på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i september. Tillsammans med Josefin Svenske (redaktör på Rabén & Sjögren och förläggare för Kolik Förlag) samt Johan Unenge (skapare av bl.a. Eva&Adam samt läsambassadör) satt jag med och samtalade om hur se svenska barnserierna ser ut idag, vad som behövs och hur de kan främja läsandet för unga nyfikna men kanske läströtta personer.

Prata! Serier för barn - Svenska Tecknare

Det var väldigt kul och intressant. Johan är en stor idol för mig, jag minns att jag läste KP främst för Eva&Adam (och såklart för Kropp&Knopp, det gjorde väl alla). Den försynta och tillbakadragna Adam och den aktiva och pådrivande Eva var en så frisk fläkt bland de annars ganska könsnormativa barn- och ungdomsserierna som behandlar relationer.
Josefin är inte bara min egen redaktör på Amaltea-projektet, utan dessutom en av få kvinnliga serieförläggare, vilket jag beundrar!

Är du sugen på att veta mer om barnserietrenden som är på väg nu och vad den kommer kunna ge, lyssna på detta samtal!


Sist men definitivt inte minst släppte Comixpodden ett HELT AVSNITT OM MINA SERIER (!!!), som en lite förtidig julklapp!
61.A song for Natalia - Comixpodden

Ni fattar inte hur glad jag blev av detta!!
Det är som massage för egot! Det är så kul att höra Joakim och Petter diskutera var och en av mina längre serier, och ge sina tankar kring karaktärernas drivkrafter, plot-twists och samhällsstrukturer. I 2 TIMMAR!!! De nämner en del spoilers, men varnar innan för den som inte läst alla ännu.
Detta var nog en av de bästa julklapparna jag fått i år! Tack så mycket, Comixpodden!!
Jag kan varmt rekommendera Comixpodden, speciellt om du gillar att lyssna på poddar medans du ritar!


Så med detta avslutar jag året, och tack så mycket för ännu ett år som du följt med mig genom mina äventyr under 2015. Nu mot nya äventyr!

Svensk manga behandlas styvmoderligt av Seriesverige och kultursidorna

Lite sur, ursäkta bitter rant:

I senaste numret av Svenska Tecknares medlemstidning Tecknaren kan man läsa essän "Svenska seriers särdrag" av Monica Hellström. På tre sidor försöker hon beskriva de svenska seriernas influenser och unika drag. Hon har även med en historisk tillbakablick.
Men inte någonstans nämns manga. Svensktecknad manga. Suck...

Men visst, vi kan ju argumentera att det är som så att hon och många andra inte ser manga (svensktecknad manga) som något för vuxna, och även om titeln på hennes essä är missvisande så beskriver hon främst de svenska vuxenseriernas särart. Ett tragiskt men klassiskt exempel på fördomarna mot manga...

Så då förväntar man sig ju att svensktecknad manga ska nämnas i en artikel om barn- och ungdomsserier, eller hur?

Nej, så enkelt är det tyvärr inte i Seriesverige.

Läste precis GP:s artikel om "barnseriernas revansch". Inte ett enda ord om svensktecknad manga.

Jag börjar bli j*vligt trött på hur manga ställs i farstun varje gång det talas om serier i kultursammanhang. Speciellt svensktecknad manga.

Kom igen! En av de största barnserietävlingarna vi hade på 2000-talet var Mangatalangen 2006 och 2007 och den producerade många superduktiga tecknare. Varför vi inte ser alla dem utgivna är inte pga. kvalitén, utan helt enkelt för att FÖRLAGEN inte valde att plocka upp dessa tecknare.
För manga är inte coolt nog för dem.

Så de av oss som ville få uppmärksamhet fick kämpa oss till det. Åsa Ekström (Sayonara September)​ tjatade till sig en plats på Kartago. Likaså Yokaj Studio (Kick Off) på B. Wahlströms, som de sedan lade ner serien innan den var avslutad. Jag blev själv tillslut utgiven av Kabusa Böcker (efter flertalet nej från andra) med Mjau!. Carolina Ståhlberg, Kei Mak​, Jesper Nordqvist, Nosebleed Studio​ med flera har fått kämpa hårt för att komma dit vi kommit.
Hårdare än många andra. Våra serier har inte blivit hyllade och framhävda på kultursidorna som något underbart – trots att det är våra serier som barnen läser!

Och manga säljer! Svensk manga säljer! Och läses! Mjau! har till dags dato sålts i över 10 000 (!!!) exemplar. Sword Princess Amaltea har redan sålt över 5000 exemplar.  Det är extremt få barn- eller ungdomsserier som når dit, speciellt då de inte lyfts fram på kultursidorna så ofta, smekts med silkeshandskar av recensenter eller får presigefyllda nomineringar eller priser, samt allt för ofta UNDVIKS av krönikörer och journalister som ska sammanfatta "barnserierna av idag".

De köps, lånas och läses av en enkel anledning: BARN vill läsa MANGA.

Så jag blir återigen så enormt ledsen, uppgiven och irriterad när det ser ut såhär i en artikel om "svenska barnserier". Mjau! nämns inte ens med en liten rad i GP:s artikel, trots att den står i varenda biblioteks seriehyllor. Och manga är bara kort med i två bisatser, trots att du kan fråga barn i vilken grundskoleklass som helst och minst en eller två ungar är mangafrälsta. Och inget alls om svensk manga.

Men visst, kultureliten och serieeliten kan ljuga bort oss hur mycket ni än vill, vi tillhör ändå framtiden. Era barn kommer läsa våra serier. Det gör de redan, och älskar det.

Och snart är ni gamla och vi tar över.

 

Arg Ville är ARG.

Dessutom inget om webbserier, vilka barn och unga läser mycket av idag. Men jag antar att Matilda Källén (som skrivit artikeln) på GP:s och många andra som undviker detta helt inte själva pratar med barn och unga om deras serieläsande. 
Men det är ett helt annat problem.