I senaste numret av Svenska Tecknares medlemstidning Tecknaren kan man läsa essän "Svenska seriers särdrag" av Monica Hellström. På tre sidor försöker hon beskriva de svenska seriernas influenser och unika drag. Hon har även med en historisk tillbakablick.
Men inte någonstans nämns manga. Svensktecknad manga. Suck...
Men visst, vi kan ju argumentera att det är som så att hon och många andra inte ser manga (svensktecknad manga) som något för vuxna, och även om titeln på hennes essä är missvisande så beskriver hon främst de svenska vuxenseriernas särart. Ett tragiskt men klassiskt exempel på fördomarna mot manga...
Så då förväntar man sig ju att svensktecknad manga ska nämnas i en artikel om barn- och ungdomsserier, eller hur?
Nej, så enkelt är det tyvärr inte i Seriesverige.
Läste precis GP:s artikel om "barnseriernas revansch". Inte ett enda ord om svensktecknad manga.
Jag börjar bli j*vligt trött på hur manga ställs i farstun varje gång det talas om serier i kultursammanhang. Speciellt svensktecknad manga.
Kom igen! En av de största barnserietävlingarna vi hade på 2000-talet var Mangatalangen 2006 och 2007 och den producerade många superduktiga tecknare. Varför vi inte ser alla dem utgivna är inte pga. kvalitén, utan helt enkelt för att FÖRLAGEN inte valde att plocka upp dessa tecknare.
För manga är inte coolt nog för dem.
Så de av oss som ville få uppmärksamhet fick kämpa oss till det. Åsa Ekström (Sayonara September) tjatade till sig en plats på Kartago. Likaså Yokaj Studio (Kick Off) på B. Wahlströms, som de sedan lade ner serien innan den var avslutad. Jag blev själv tillslut utgiven av Kabusa Böcker (efter flertalet nej från andra) med Mjau!. Carolina Ståhlberg, Kei Mak, Jesper Nordqvist, Nosebleed Studio med flera har fått kämpa hårt för att komma dit vi kommit.
Hårdare än många andra. Våra serier har inte blivit hyllade och framhävda på kultursidorna som något underbart – trots att det är våra serier som barnen läser!
Och manga säljer! Svensk manga säljer! Och läses! Mjau! har till dags dato sålts i över 10 000 (!!!) exemplar. Sword Princess Amaltea har redan sålt över 5000 exemplar. Det är extremt få barn- eller ungdomsserier som når dit, speciellt då de inte lyfts fram på kultursidorna så ofta, smekts med silkeshandskar av recensenter eller får presigefyllda nomineringar eller priser, samt allt för ofta UNDVIKS av krönikörer och journalister som ska sammanfatta "barnserierna av idag".
De köps, lånas och läses av en enkel anledning: BARN vill läsa MANGA.
Så jag blir återigen så enormt ledsen, uppgiven och irriterad när det ser ut såhär i en artikel om "svenska barnserier". Mjau! nämns inte ens med en liten rad i GP:s artikel, trots att den står i varenda biblioteks seriehyllor. Och manga är bara kort med i två bisatser, trots att du kan fråga barn i vilken grundskoleklass som helst och minst en eller två ungar är mangafrälsta. Och inget alls om svensk manga.
Men visst, kultureliten och serieeliten kan ljuga bort oss hur mycket ni än vill, vi tillhör ändå framtiden. Era barn kommer läsa våra serier. Det gör de redan, och älskar det.
Och snart är ni gamla och vi tar över.
 |
| Arg Ville är ARG. |
Men det är ett helt annat problem.
utan helt enkelt för att FÖRLAGEN inte valde att plocka upp dessa tecknare.
ReplyDeleteNu är jag sjelf intet manga-tecknare, men jag har min egen anledning att se upp med förlagens stjufmoderliga behandling af vissa företeelser.
Min lösning är denna:
1) sjelfpublicering i gratis nätform, på bloggar;
2) ge dessa villkor för återanvändning i betald pappersform:
hglwrites : A little note on further use conditions
https://hglwrites.wordpress.com/a-little-note-on-further-use-conditions/
Det är tyvärr ingen lösning. Utan att ett erkänt förlag lyfter ens serie så finns man tyvärr inte för kultureliten, och därmed i förlängningen uttagningsgrupper för stipendier och fonder (dvs. de som kan ge en ekonomiskt stöd för att få fortsätta göra det man gör).
DeleteSjälvpublicering på nätet är idag främsta sättet svenska mangainspirerade tecknare (och andra) visar upp sina verk. Det är tyvärr svårt och tar tid att få någon ekonomi i det, och därmed tvingas många lägga ner.
Om förlagen hade gett fler av oss en chans hade de inte bara vunnit ekonomiskt på det, utan dessutom hjälpt till att lyfta svensk manga till en nivå där uttagsgrupper för stipendier och fonder inte kan nedvärdera manga.
Jag har aldrig fått något av de större stipendier jag sökt, och då har jag sökt med ganska så gedigna CV när jag sökt.
Samt jag anser verkligen inte att vi ska behöva ge bort våra serier gratis för att få dem publicerade!
DeleteDet sista är upp till enhvar.
ReplyDeleteAng. detta:
"Utan att ett erkänt förlag lyfter ens serie så finns man tyvärr inte för kultureliten, och därmed i förlängningen uttagningsgrupper för stipendier och fonder (dvs. de som kan ge en ekonomiskt stöd för att få fortsätta göra det man gör)."
Normalt sedt borde det väl vara KUNDER (=läsare med förkärlek för betald version på papper, typ blädderkänsla b3 än scroll, m m) som ge economiskt stöd för att fortsätta göra hvad man vill.
Ang. nätversion af hvad jag gör (främst essayer), försöker jag intet få economie i det, utan väntar tills ngn nappar. Under tiden tigger jag. På gatan.
Som tecknare med erfarenhet av bokutgivningen kan jag tyvärr vittna om att även bra säljande serier långt ifrån är en säker inkomstkälla. Det är bara en handfull tecknare i Sverige som kan leva på att bara rita sin egen serie. De flesta är beroende av uppdrag eller stipendier, och båda dera får man till stor del baserade på sitt "kulturella rykte".
DeleteAtt tigga är ju en väg att gå, men tyvärr också det ekonomiskt otryggt. :(
"även bra säljande serier långt ifrån är en säker inkomstkälla."
DeleteBeror väl litet på:
1) huru mycket af priset förf./teckn. får;
2) huru mycket denne eller denna är beredd att lefva på pasta bianca och pasta rossa.
Haha, tyvärr är det ändå småpotatis. Min bäst säljande serie Mjau! räknade jag ut timpenningen för (ca hur mycket arbete jag lade in, samt hur mycket jag fått i honorar) och landar på under 10 kr netto i timmen.
DeleteSen har den däremot varit bra för att få in en fot på biblioteken som mangaföreläsare och workshopledare, så det är ju pengar som den indirekt genererat. Men att bara sitta och skapa serier är det få i Sverige som lever på, och då måste man oftast göra bara det hela dagarna.
Det kan jag tänka mig.
DeleteRune A., typ, äfven om denne har dött.
Det finns ett grundläggande problem med att kalla något "svensk manga". Manga kan inte tecknas av en svensk, det bör kallas "mangainspirerade svenska serier", inget annat. Internationellt sett är det denna definition som gäller. Manga= asiatisk konstnär. En västerlänning kan inte göra manga, japaner ser ner på denna stil västerländska efterapning och vill inte se det klumpas ihop med deras serier.
ReplyDeleteJag håller inte med dig. Att påstå att man inte kan göra manga för att man inte är asiat är som att säga att man inte får kalla sin pizza för pizza om man inte är italienare.
DeleteDetta är en debatt vi tog oss ur på mitten av 2000-talet. Det är elitistiskt och nedvärderande av andras konst att frånta dem rätten att kalla det de gör för vad de vill.
Eller att den som skrifver en sonett intet får kalla den sonett om han intet är italienare.
DeleteTyp Petrarca var från Florens.
"mangainspirerade svenska serier"
ReplyDeleteBetydligt mindre nödvändigt än att kalla Marabou "chokladliknande godis" eller "svensk chokladimitation" för att det saknar cacaosmör och har vegetabiliskt fett (typ rapsmargarin) i stället.
Allvarligt taladt, "manga" är ett sino-japanskt ord, och betydelsen är intet "japansk manga" utan "manga" ö h t.
Visserligen kan man tala om "manga" för japanska, "manhwa" för koreanska och "manma" för kinesisk manga, men grundbetydelsen är fortfarande "manga", d v s serier med en disney-inspirerad version af ligne claire, utvecklad i Japan efter Andra Verldskriget.
"En västerlänning kan inte göra manga"
Kan en vesterländing tala japanska?
"japaner ser ner på denna stil västerländska efterapning och vill inte se det klumpas ihop med deras serier."
Det är mycket japaner se ned på.
Ha vi pligt att hålla med?
Skulle Romare ha hållit sig till saturninsk vers, för att grekerna tyckte att Romare intet kunna det här med hexameter?
Skulle Alexandriner ha afstått från hexameter på homerisk grekiska, för den delen?
Vergilius-fans skulle intet hålla med!
Nja, den historiska delen i din kommentar stämmer inte. Det fanns manga redan på sent 1800-tal, då ordet började användas för att beskriva det vi idag ser som serier (som då inte hade samma form som idag).
DeleteDärefter utvecklades manga parallellt med västerländska och speciellt brittiska serier, så nej, det var inte Disney som var främsta inspirationen. Det stämmer dock att Osamu Tezuka (som ses som den moderna mangans "fader") var starkt inspirerad av Disney och västerländsk animation.
Annars håller jag helt med i din kritik av *Anonyms" inlägg. Att kräva att en konstnär har vissa etniska attribut eller är född i ett visst land för att få utöva en viss konstform går emot allt som kreativitet och inspiration står för.
Jag trodde att manga som modern konstform - den stil som vesterländska manga-tecnare imitera - skapades af just Tezuka.
DeleteAh, du nämnde det.
Och huru mycket vesterländsk manga påminner om manga anno 1868 (från, intet om)?
Det handlar nog mer om inspiration än faktiskt vad som räknas som manga. Kyoto Manga Museum anser serietidningar från 1800-talet skall ses som manga. Sedan handlar det mer om epoker. Och ja, det stämmer att flera här inspireras av modernare manga, men inte är det Tezuka som inspirerar, utan snarare 90-talsmanga och framåt. Så det handlar nog mer om vilken serieepok man var introducerad till och därmed inspirerad av.
DeleteJag är sjelf mer förtjust i Love Hina än i Tezuka. Har viss smak for Great Teacher O ... ok, GTO.
DeletePrecis, och de är 90-tals-serier.
DeleteKan bara instemma och fråga hvad Great Teacher nu hette igen ...
DeleteUrsäkta det sena svaret. Problemet med att kalla något manga när det inte har en japansk tecknare blev nyligen tydligt när ett av de största (och kanske värsta, jag är medveten om det) forumet för anime/manga nyligen bytte ägare. Jag talar här om 4chan, som nu ägs av samme japan som startade orginalet 2chan i Japan.
DeleteEn av de första sakerna han gjorde var att skapa en ny avdelning kallad "Adult Cartoons." Varför? Många japaner blev vid ägarbytet intressarade av att besöka denna västerlänska variant av 2chan, och de skulle bli avskräckta av sammanblandningen mellan japanska och västerländska vuxenserier. Allt med västerländsk tecknare/konstnär är nu bannlyst från avdelningen "Hentai" med underkategorier.
Detta är en tydlig indikator på hur begreppen faktisk används. Det går förstås att ha egna definitioner på ord, men det blir då en fråga om vad språket är till för. Om man använder ord på ett sätt som inte förstås eller accepteras av en majoritet av de som är intresserade av begreppet blir det ganska poänglöst. Japaner må vara elitister men det är trots allt så att deras konststil är just deras.
Vill också tillägga att jag inte tycker att jämförelsen mellan pizza och manga är särskilt bra. Recept kan användas av vem som helst för att tillaga maträtten ifråga, medan ett konstverk som det nu handlar om är en färdig produkt. I detta fallet handlar det om just tillverkningsprocessen, där man i så fall kan jämföra med svenskt kött. Om djuret är uppfött, slaktat och styckat i Tyskland, kan man inte kalla det "svenskt kött", bara för att djuret är av en typ som härstammar i Sverige.
DeleteJag förstår att många vill rida på mangavågen och göra sig en hacka, men tycker att det lätt blir urvattnat och lite ytligt, när man tar en västerländsk synvinkel på något utrikiskt fenomen och lägger en sådan förnissa över en svensk grund. Som intresserad av japansk kultur blir jag själv lite störd av begreppsförvirringen och föredrar konstformer med ren stamtavla. Blandras är just det och skall inte kallas något annat.
"Recept kan användas av vem som helst för att tillaga maträtten ifråga, medan ett konstverk som det nu handlar om är en färdig produkt."
DeleteBegreppet manga är nu intet ETT konstverk, utan ett recept på FLERA konstverk - som receptet Pizza ELLER receptet Sonett.
"I detta fallet handlar det om just tillverkningsprocessen, där man i så fall kan jämföra med svenskt kött. Om djuret är uppfött, slaktat och styckat i Tyskland, kan man inte kalla det "svenskt kött", bara för att djuret är av en typ som härstammar i Sverige."
Jag håller med om att svensk manga intet kan kallas "japansk manga".
"Jag förstår att många vill rida på mangavågen och göra sig en hacka ..."
Och jag förstår att vissa japanska och i Sverige japansk-talande intressen (japanska mangaka, svenska öfversättare) gerna vilja ge japansk manga (inclusive i öfversättning) monopol på den hackan.
Är du anonym för att du representerar den typen af intressen?
"... men tycker att det lätt blir urvattnat ..."
... jemfördt med hvad?
"... och lite ytligt, ..."
Som om djupsinnighet hade monopol på den "äkta japanska varan" ...
" ... när man tar en västerländsk synvinkel på något utrikiskt fenomen och lägger en sådan förnissa över en svensk grund."
Liksom hexameter, liksom sonett. D v s det blir hvarken ytligt eller urvattnadt, det blir en ngt annan sak.
Svensk (eller tysk eller engelsk) jambisk pentameter låter intet som Petrarcas. Denne körde stafvelseräknande och obligatorisk cesur.
Och hexametern låter intet riktigt som vare sig Homerus' eller Vergilius' original eller relative original.
Om långa stafvelser i fölgande anges, liknar det hvad vi skulle anse som en hexameter:
Sic fatur lacrimans, classiqu' immittit habenas.
Men de betonade stafvelserna äro:
Sic fatur lacrimans, classiqu' immittit habenas.
Jemför:
Voro nu satta i hög kung Bele och Thorsten den gamle
Som intresserad af romersk cultur stör jag mig en smula på hvad hexametern blifvit på svenska - men just bara en smula.
Intet så mycket att jag vrålar till Tegnér: "nej, du FÅR intet kalla det der hexameter!"
Anonymous, dina jämförelser brister i logik, så som Hans ovan påpekar.
DeleteJag tycker inte du ska döma andra för hur de väljer att uttrycka sig. Att påstå att jag eller andra som väljer att kalla sina serier för manga gör så för att vi "vill tjäna oss en hacka" är inte bara extremt fördomsfullt och sårande, utan totalt felinformerat. Läs mitt blogginlägg. Manga får INTE nån vida respekt. Jag får KÄMPA för att få ut mina serier. En del förläggare skyr manga och allt som stämplas som det.
Om något borde jag sluta kalla mina serier för manga för att kanske få dem utgivna. Men det kan jag inte göra. För alla de serier som inspirerar mig är manga. Det skulle vara konstigt om jag ritade i någon annan stil/estetik/berättande.
Och nej, jag kopierar inte de japanska serierna rakt av. Din ko-liknelse skulle vara jämförbar med att jag tog en japansk manga och kallade den svensk. Det gör jag inte. För att djuruppfödning ens ska komma i närheten av en jämförelse måste jag ta en tysk ko-ras, importera den till Sverige, föda upp den och slakta den här. Är köttet då svenskt eller tyskt? Enligt din logik är det tyskt. Enligt min logik är det svenskt.
Så snälla, sluta stämpla oss tecknare
Sorry, correction, artikeln "manhwa" säger:
ReplyDelete"Comme le manga japonais et le manhua chinois, le manhwa est"
OK ... Visserligen kan man tala om "manga" för japanska, "manhwa" för koreanska och "manhua" för kinesisk manga ... et c. Annars var det rätt.
Det bästa enligt mig skulle vara att följa den japanska traditionen av att skapa blandord, motsvarigheten till vad vi benämner "svengelska" när någon slarvigt blandar in halvengelska i svenskan, kallas i Japan "japlish" och är där mer accepterat.
ReplyDeleteMitt förslag är att istället för det missvisande "svensk manga" kan man börja använda "svenga", det gör det begripligt både för svenskar och japaner.
Vet du vad, du får gärna kalla vad du vill för vad du vill. Hitta på en massa ord om du vill det.
DeleteSå kan jag och mina fans och alla jag träffat som sett mina serier fortsätta kalla det för svensk manga. För att det är mest praktiskt och beskrivande, och alla vet vad man pratar om.
Det är nämligen så språk funkar.
Jag stafvar ett visst verb så, om man skall svenga till det litet (d v s, att undvika begreppsförvirring kräfver i detta fall acceptans af 1870-talets reform af korta ä-ljudet).
ReplyDeleteJag valde Anon-profilen för att den var enklast att klicka i, men du har delvis rätt i att jag nog representerar ett sådant intresse, då de flesta på 4chan är Anonymous, därifrån kommer ju också aktivistgruppen med samma namn. Jag vill nu inte påskina att jag sympatiserar med dem, de har inte längre någon koppling till orginalet. Men visst, som deltagare i denna sorts internetkultur är det en del av yttrandefriheten att kunna utnyttja denna möjlighet.
ReplyDeleteDet passar bra in då manga kan spåras tillbaka till en munk som tecknade historier vilka i själva verket var till för att kritisera adelns dekadens. För att undvika negativa konsekvenser tecknade han dem som rävar och gjorde dem därmed till fantasifigurer.
Jag är inte särskilt förtjust i begreppet sådant det används in USA, men jag kan här se att "cultural appropriation" som ord finns av en anledning. Det är en hårfin skillnad, men jämför med hur Bonnier Carlsen givit ut en "teckna manga"-bok som verkligen är gjord av en japan, medan en annan bok på samma förlag endast kallas "så tecknar du figurerna från Dragonball" när boken är gjord av en tysk tecknare. I denna västerländska variant påstås ingenstans att det är manga som lärs ut - de har fattat vinken och förolämpar därmed ingen.
Hur många japaner har du pratat med detta om? Jag har pratat med japaner om manga, om mina manga, och de kallar dem gladeligen för manga - de uppskattar den skaparglädje och inspiration som deras serieform har initierat världen över.
DeleteSå jag förstår verkligen inte vad du pratar om med att inte "förolämpa" någon.
Jag bestrider intet denna yttrandefrihet, och har äfven sjelf brukat den, när jag intet haft tid eller inloggning krånglat.
ReplyDeleteUppenbarligen ansåg japanen intet att japaner skulle bli förolämpade af att dennes lärjungar skulle kunna beteckna sig som manga-tecknare.