28 April 2016

When I Close My Eyes...

Yet another month has passed, and I didn't have time to write anything here... But now I'm back, I hope!
You know, sometimes you just have too much to do, too many commitments, and then you just need to prioritize. I'm sad that I havn't been able to prioritize my blog, and also my Youtube-channel (which actually has quite a following, 4000+! One of my videos actually have over 100K views! O.o ). I wish I could be more active doing inking videos and tutorials...

You know what? I think I need to be more selfish now. I need to prioritize my own stuff – my blog and my Youtube-channel – to get my own self asteem back. I have been moping around doing routine stuff ever since I finished working on my latest comic When I Close My Eyes, a "short" manga with "only" 42 pages. (Haha, 10 years ago I would have called that a long manga, I guess!) 
I finished it about 2 months ago, and after that I mostly worked with organizing stuff, like Nosebleed Studio, Malmö Seriefest and other organisations I've been part of. And during that time, I have more and more felt lousy, worthless and untalented...
I don't know why!? I mean, my mangas have fans, and a  couple of weeks ago I even got to be on Swedish television, on one of the most popular childrens shows on Barnkanalen, called Superlördag (Super Saturday):



After that appearance on the show, I went to some schools and libraries to do manga workshops (unrelated, I had booked them months before) and suddently I was famous! All the little kids had watched the show and wanted my autograph! Haha, of course I enjoyedthe attention (even from a room full of 9-14 y.o. kids) but also felt a bit taken aback by the difference in attitudes people have towards you when you've been on TV. It's crazy...


But even though this all happened, I still can't help but feeling like I'm losing a race... I have been sending Sword Princess Amaltea to International publishers and still no positive reply. Only a few so far, so I guess I should try harder, but not getting any response at all from some of them is what makes me confused. Should I wait? Or should I look for others? Or is it a pointless game since my name is unknown in those countries? Do I need to go there personally, maybe even travel to some cons or make myself a name first? So many questions...
Still, maybe I just need to put more effort into my Youtube-ing, and they migth notice me... Or does that even matter to them?? Gaaaah!! *confused*


Anyway, this blog entry really should be about the latest manga I have made, When I Close My Eyes. I haven't posted anything here about it, but that's because I now use Instagram alot for quick updates about my everyday life and especially my manga drawing.

I updated throughout the process of making this manga. Here are some posts I made:

 






With this manga, I decided I wanted to do something else than what I have made previously for Nosebleed Studio's anthologies. The previous three anthologies all had storys made by me for sending to Shueisha Ribon Magazine in Japan, for their monthly manga competitions (which I blogged about here and here). But after my third entry did not place, probably because it was too mature for their audience, I felt I did not thrive anymore in doing mangas for a competition like theirs. It felt too constricting and I wanted more freedom.

So the story for When I Close My Eyes was a story I truly felt I wanted to tell. Without rules and restrictions. It's about a your person, Lo, who a lone traveller in our world. And no, I'm not going to tell you anymore, because then I might spoil it for you!
I also tried a new inking technique with fineliners instead of my beloved steel nibs. It was a nice change, and I like the rough and experimental look it gives to the drawings. Less mainstream, which worked better for the story.

Here's the cover illustration and the beginning pages, as sneak peek:





The manga was printed in Nosebleed Studio's 10 Years Jubilee Anthology, which will be released at Stockholm International Comic Festival on the 7-8th of May! But... we are right now taking preorders via our webshop, and then you also get a discount:

Nosebleed Studio's 10 Years Jubilee Anthology

The books arrived this morning, and this is how awesome they look:



☆☆☆ Thank you for reading! ☆☆☆ 

31 March 2016

Malmö Seriefest, party party!!

Ursäkta det långa uppehållet. Ibland är jag så upptagen med coola projekt och grejer, att jag inte hinner med bloggen.
En av de coola grejerna är:

http://seriefest.blogspot.se/


Yes, en ny omgång! Och detta året är jag inte ensam arrangör, haha.
Vi är ett litet mysigt team på 5 pers som har utformat denna supercoola seriefestival som går av stapeln i helgen på Malmö stadsbibliotek!

Förutom den fullsmockade marknaden med över 100 serieskapare representerade, har vi dessutom hjälpt till att arrangera två kändis-föredrag under helgen på biblan!
Sara Granér berättar om sina satirserier och nya bok på lördagen kl. 13.00, och Tony Cronstam håller ett inspirerande framträdande för stora och små på söndagen kl. 12.00. Båda två sker i Slottet, en annan del av stadsbiblioteket. Fansinmarknaden sker i det s.k. Röda rummet.

Hoppas ni kan komma i helgen! Jag kommer såklart ha ett bord med Nosebleed Studio, och sälja mina och Nosebleed Studios böcker. Kom förbi och säg hej, om ni är där!

Bl.a. kommer jag ha Sword Princess Amaltea 1-3 (hela serien!) som ett paket för bara 295 kr!
Signering ingår! ☺



På kvällen på lördagen kl. 18.00 är det dessutom seriemingel på nyöppnade seriebutiken/galleriet Hybriden på Claesgatan 8 i Malmö, i samarbete med C'est Bon Kultur och Tusen Serier!
Här kan ni hitta facebook-eventet:

Seriefestfesten!!

Hoppas vi ses i helgen!

19 February 2016

Rapport från NärCon Vinter + Radiomedverkan!

Nytt år, nya event!
Årets första är redan avklarat:
NärCon Vinter 2016!

Kallt, snöigt men ändå kul.
Nosebleed Studio hade såklart ett bord, där jag även sålde mina böcker och speciellt Sword Princess Amaltea 1-3!
Jag ser verkligen fram emot detta året, att kunna åka runt på festivaler och sälja hela serien som en paketlösning. Det är mycket mer lockande för en läsare att investera tid och pengar i en serie som är avslutad. Så det känns så skönt att kunna leverera en avslutad mangabokserie på svensk marknad. Tyvärr är det allt för många svenska mangabokserier som blivit avbrutna mitt i av diverse anledningar (oftast faktiskt för att förlaget inte valde att fortsätta serien).

Sähär såg vårt bord ut:

Jag, Joakim Waller och Elise Rosberg.
Emil var också med och hjälpte till att bära och sälja,
även om han inte är med i studion.
Han är en sån klippa! ❤

Bordet låg sist i raden av Artist Alley bord, men det gjorde inte så mycket för det var mycket genomströmning och rörelse i närheten av vårt bord. Bland annat låg det en föreläsningsscen strax intill, så det lockade en del.
Det var på den scenen som jag höll mitt föredrag... kl. 10 på morgonen på söndagen...
Jo, jag vet vad ni tänker: "Men är inte det lite tidigt, på ett konvent? Sista dagen?"
Precis så tänkte jag också. Och med tanke på att jag var ute 2 månader i förväg med planerandet av föreläsningen med den ansvariga (eller ja, den jag trodde var ansvarig) så förväntade jag mig en lite bättre tid än så. Men det visade sig att flera scheman hade gjorts, att den jag hade kontakt med inte hade rapporterat in sina tider i tid, och då fick de arrangemang hen hade bokat in de sämsta tiderna.

Suck. Ok, såhär: NärCon är ett arrangemang som liksom alla andra mangakonvent bygger på volontärsarbete. Det innebär att ibland sköts inte saker på bästa sätt, för det beror helt på om personen som fick uppgiften kunde sin uppgift, eller för den delen inte fick för mycket strul under arbetets gång. Och jag kan respektera att inte alla kan få bästa tiden eller att allt klaffar alltid.

Så jag dök upp en kvart innan mitt föredrag. Min kontaktperson var inte där. Ingen scenansvarig var där heller. Trots att mitt föredrag stod med i det officiella schemat, på hemsidan etc.
Jag väntade till fem i. Fortfarande ingen. När klockan var prick 10 började några besökare sätta sig på stolarna (som f.ö. stod huller om buller efter föregående natts partaj). Men jag kunde inte sätta igång mitt föredrag för all teknik var instuvad i ett låst skåp (mitt föredrag hade en presentation som var på min dator).

Fem över dök en snubbe upp och frågade mig barskt om det fanns ett mixerbord här för han hade i uppgift att filma föredraget efter mig, som Samuel Anlér (med i NärCon Eventbyrå AB's styrelse) skulle hålla. Jag skakade på huvudet och sa att jag har ingen aning, för jag var inte ansvarig. Han verkade lite förnärmad och gick iväg.

Tio över tio (jag har nu stått och ursäktat mig för min pyttelilla publik över att jag inte kan sätta igång utan tekniken) kommer tillslut den scenansvariga, som först ber om ursäkt och sedan beklagar sig över att jag inte stod med i hens schema (för att min kontaktperson inte hade kommunicerat med hen). Detta var dock inte riktigt sant, eftersom jag fått mail från denna scenansvarig med schemat där mitt namn stod med på denna tiden, denna scenen och allt. I samma mail stod det att det var en VGA-sladd som fanns, vilket var toppen för min dator har inte HDMI-ingång, bara VGA. På plats visade det sig dock att VGA-sladden var trasig!
Suck....

Som tur hade jag lekt spådam dagarna innan och införskaffat mig en HDMI-VGA-adapter! Dock var den helt ny, så ytterligare 10 min gick åt att läsa instruktionsmanual och trixa med tekniken (japp, framför min lilla publik).
Äntligen runt 10.20 kunde jag sätta igång mitt föredrag. Scenansvarig sa att jag kunde köra igång, så jag gjorde det.
Mitt föredrag handlade om hur man kan bli professionell tecknare och leva på att rita. Ett föredrag jag hade hoppats att fler i Artist Alley skulle deltagit i, men på grund av den dåliga tiden blev det en liten men intresserad skara som deltog.

Fem i 11 kom en panda (arbetare) förbi och viftade med två fingrar. Jag förstod inte så jag frågade vad hen menade, och fick svaret att jag skulle avsluta på 2 minuter. Då hade jag ca 10-15 min kvar på mitt föredrag (eftersom jag förlorat 20 min i början ju). Jag sa att jag helst fortsätter tills nästa föreläsare är på plats och kan lämna scenen snabbt då, men pandan svarade snäsigt att Samuel redan var på plats. Vilket han inte var. Jag har träffat Samuel. Jag vet hur han ser ut. Jag svarade att jag inte ser honom, och pandan pekade på en snubbe som INTE var Samuel. Visste pandan ens hur Samuel ser ut? Hm...
Jag fortsatte i rask takt och snabbspolade slutet på 3-5 minuter, tackade för mig (fick en liten applåd för nu var min publik ca 3 ggr större för att folk hade stigit upp - klockan var ju 11!) och gick av scenen.

Lite sur och sårad smet jag tillbaka till Nosebleed Studios bord som ju stod granne med scenen. Därifrån kunde jag se hur de började rigga upp kamera och mixerbord för Samuels föreläsning. Ingen Samuel. Han dök först upp en kvart senare. Så bråttom var det att få av mig från scenen.

Förstå mig rätt. Jag klagar inte på folk som jobbar gratis. Jag gör det också, jag vet att man inte kan ha så höga krav på ideella arbetare. Jag klagar inte på att Samuel var sen eller att VGA-sladden var trasig eller att jag fick en dålig tid. Sånt kan hända, det är ingen fara.
Det jag tycker är sårande är behandlingen av en person som jag som tagit mig tid att göra ett föredrag som tog mig flera timmar att bygga och hålla, som får så illa bemötande. Jag har hittills inte ens fått chansen att träffa den person jag hade kontakt med, hen dök inte ens upp och bad om ursäkt.

Det värsta är att hur mycket jag än gillar NärCon och peppen (jag har ju faktiskt t.o.m. arbetat för dem, var ansvarig för Artist Alley på NärCon Sommar 2015), så är det just NärCon som vi i Nosebleed Studio brukar ha mest strul med. De är de enda som brukar bolla runt oss och glömma bort oss eller behandla mina föredrag såhär. Alla är inte onda såklart, det är många som känner till oss och det vi tillför på konventen i form av inspiration, föredrag, workshops etc.
Som NärCon är uppbyggt saknas det tyvärr viss kontinuitet (vissa personer väljs för en arbetsuppgift för ett år, och sedan inte mer). Detta leder till en del rörighet och okunskap. Jag hade verkligen hoppats att det skulle kunna fixas, så att det inte behöver gå ut över folk som mig som vill bidra och lyfta konventet med den kunskap jag kan tillstå med.

Denna kritik är i all välmening, och jag hoppas fortfarande på en ursäkt från min kontaktperson.


Nu över till något roligare!!

Jag var med i radio igår!
PP3 på P3 har temavecka "Sailor Moon 20 år i Sverige" och jag fick chansen att prata om svensk mangahistoria med dem!
Här kan ni lyssna på inslaget (ca 1 timme in):

Så blev mangan stor i Sverige - PP3 i P3
Det var så superhedrande att få prata om Sailor Moon (ååh, min barndom!) och svensk mangamarknad, och jag hoppas att jag representerade den väl! ☺

Nu ska jag ta tag i tråkiga saker som deklaration etc.

☆☆☆ Tack för att du läste! ☆☆☆