Rapport från B.L.Y.G. + bilder från UppCon

Jag är sjuuuk.... Snuva.
Jag hatar att vara sjuk. Det dränerar en på energi. Energi som jag kunde använt för att jobba...

Med B.L.Y.G. bakom mig är vårens konventsturné (haha) över. Dags för en liten rapport!

Våra uppdukade bord.

Försäljningen gick lite sådär, eftersom konventet låg bara 2 veckor efter UppCon, och en del tydligen sparat i ett halvår och bränt alla sina månadspengar där. Dock var folk inte panka nog att undgå att köpa snusk, så A Song For Elise och Swedish Comic Sin gick sålde bra!

Jag höll en teckna-yaoi-workshop på lördagen som gick bra. Lite improviserad men jag ville balansera både det tekniska och det praktiska så den blev lite av en "hur du får ut dina serier"-föreläsning i kombo med teckna sexiga pojkar. Uppskattat, verkade det som!

På söndagen höll jag föreläsningen om yaoi manga som jag även höll på UppCon. Dock var organiseringen och storleken på konventen ganska olika. På UppCon hade jag närmare 100 lyssnare. Här runt 10. Men likväl intressant och kul att höra folks kommentarer!

Dock var organiseringen som sagt lite sådär... Tjejen som skulle hjälpa mig med föredraget var inte där så jag fick koppla in allt själv. Mitt i föredraget traskar två funkisar in och avbryter mig utan att titta på mig eller be om ursäkt, och ber odiskret en i publiken att följa med dem. Jag bara står och gapar, men fortsätter sedan.

Livliga diskussioner här och var i föredraget gjorde att det drog ut på tiden, och plötsligt kommer tjejen som borde varit där från början och ber att vi ska sluta, för vi har dragit över 10 min, och det är bara 20 min tills nästa ska börja, och de behöver koppla in datorn. Jag (som lyckades med det själv på 5 min) ber om att få lite tid att avsluta det hela, och hon godkänner och går. Jag försöker avrunda, men så kommer en annan funkis in och avbryter barskt och begär att vi går så att de kan koppla in datorn. Jag argumenterar att jag blev lovad några minuter till att avrunda och att det inte är någon kö till deras föredrag och att jag själv lyckades med det på 5 min, varför ska de ha en kvart? Efter en onödig runda argument får jag avrunda mitt föredrag, vilket jag gör. Applåder, och jag packar ihop mitt på 10 sek.

Jag kände verkligen att detta borde jag inte behöva tåla. Varken som gästföreläsare (som jobbade gratis) eller som vanlig konventsbesökare. Som tur bad de senare om ursäkt för hur det strulat till sig, och tjejen skickade även ett ursäktande mail. Det var skönt att veta att de uppskattade att jag var där, för det kändes inte så då. Tack~

Jag skriver inte detta för att hänga ut någon. B.L.Y.G. var ett jättetrevligt konvent i övrigt och vi träffade supermysiga personer där, både besökare och arrangörer. Och jag vet själv av egna erfarenheter att konvent kan bli struliga att organisera ibland. Jag vill mest bara tjata av mig här, på min högst oprivata dagbok, samt visa vad man kan råka uppleva. Kanske kan jag bli för gnällig ibland?

Oh, ja! Till nått annat:
Idag bakade jag o Emil bröd!

Skålen var inte en cm för liten! O__O

Mmmmm!!

Här är receptet (suuuperenkelt!!):
Pain De Martin - Trevlig sommardeg
Tack till Emils syster Anni för tipset!!

Ja, och här kommer lite bilder tagna av ReYa från mitt yaoi-föredrag på UppCon, och från paneldebatten med syrran, Åsa, Elise och David!

Från vänster: Elise Rosberg (Wasabi Press), jag, Åsa Ektröm (Sayonara September), Catarina Batista (Nosebleed Studio) och David Borgström (SF-bokhandeln).

Rapport från SPX + Melon pan!

Såja, då var de sista illustrationerna till Häxfolket bok 3 - Magiska krafter klara och överskickade, t.o.m. några dagar innan deadlinen. Skönt! Alltså... missförstå mig inte, jag gillar jobbet med böckerna, men jag tenderar till att helt gå upp i något när jag väl påbörjat det och då bli regelbundna rutiner som sova, äta och blogga ibland lidandes.
Men nu är jag tillbaka och dags för en liten rapport från årets Small Press Expo!

Nosebleed Studio bokade två bord i år. Varför?

Därför.

Har vi blivit lite för produktiva? Nja, nä, men någonstans finns en gräns, så i år började vi rensa. De vykort och posters som vi gjort tidigare år tog vi och samlade ihop, och tillsammans med den nya antologin, nydesignad påse och poster gjorde vi detta:

Ta~daa! Nosebleed Studios 5 years jubilee Deluxe Set!

Vi kommer sälja både boken separat och hela Deluxe-paketet via hemsidan så fort vi fått upp shoppen (jag återkommer med mer info då).

Här ser ni tre skitduktiga försäljare/tecknare:

Alice, Catarina och Joakim (jag fotar) och vår supersnygga antologi.
(ursäkta skrytet, men jag är bara så j*vla stolt!)

Det var som alltid en härlig upplevelse att få återse folk, smita runt och snacka, handla fansin och inte minst sälja. Dock blev årets SPX-upplevelse lite halv, eftersom jag inte hann med det stora rummet... Jag intalade mig i slutet att det inte gjorde så mycket, men grät mig till sömns inombords.
Dock var min plånbok nog glad, för den hade redan behövt hosta upp över 1200 i bara serier (mest fansin). Hem och läsa!

Jag går alltid och längtar och längtar till Small Press Expo, och likaså var det i år. Veckan upp till helgen var outhärdlig. Mycket av pirret kommer av alla man vill återse, saker man vill köpa och sina egna verk som man vill visa upp.
Dock kände jag mig lite nere i slutet. Jag kände mig ledsen och slutkörd, men mest lite... jag vet inte... alienerad, liksom.
Kanske hade det att göra med att jag inte fick chansen att smita in om stora rummet med alla förlagen och skolorna, och därmed missade massa intressanta nätverkande-moments. Kanske för att jag känner att manga och mangatecknare underskattas av den svenska seriemarkanden och dess aktörer, och ibland känner man mest bara för att strunta i allt...

Så då kommer man hem, fokuserar på jobb i två veckor.
Och så fort allt var iväg till redaktörerna, blev jag sugen på att ägna resten av dan åt en av mina fritidsintressen: baka och laga mat!
Efter en del googlande hittade jag en helt fantastisk youtube-kanal: Cooking with dog!



Jag har ända sedan hemkomsten från Japan förra året velat testa göra Melon Pan (japanska söta bullar), så idag blev det både det och Nikuman (japanska ångkokta piroger, typ). Det var lite knepigt, och jag satt knappt ner alls på hela dan, men jag lyckades!!

Bildbevis:

*stolt och mätt*

Hur jag blev "upptäckt"

Ouch, den titeln kan lätt ge mig divstämpeln.

Jag har fått frågan ett par gånger, så det är nog bäst om jag skriver om det här, och förklarar saker.

Jag förstår de som ställer frågan "Hur blev du upptäckt av ditt förlag?". Det är oftast aspirerande, drömmande unga tecknare som själva en dag vill ha ut sina serier på marknaden. Och det ÄR en bra idé att fråga en som tagit sig en lite längre bit på vägen hur man tar sig dit. Så att man inte går vilse när man själv ska göra det.

Ändå blir jag (pinsamt nog) rätt putt när folk ställer frågan. "Upptäckt"? Va?
Därför svarar jag klart och enkelt på frågan nu: Det blev jag inte.

Tänk vad enkelt det hade varit. Jag håller med, jag hade velat bli "upptäckt". Tänk om det stora förlaget hade snubblat över min hemsida på nätet, eller hittat mitt telefonnummer på eniro, så lätt det hade varit!
Men tyvärr, mina vänner, så lätt är det inte.

Men misströsta ej! Jag ska ge er ett recept som jag lovar kommer smaka toppen:


Natalias Framgångsmuffins
Ca 10-20 st

Du behöver:
7 dl Självförtroende
100 g Tekniskt kunnande
4 msk Disciplin
1 krm Hybris
1 dl Social kompetens

Gör såhär:
1. Blanda hälften av Självförtroendet med det Tekniska kunnandet och Diciplinen. Rör noga. Baka muffinsen i passande tid. Inte för länge, dock!
2. Vispa nu ihop resten av Självförtroendet med den Sociala kompetensen och Hybrisen till en fin glasyr och dekorera muffinsen med den. Kom ihåg att inte överdosera Hybrisen!
Skicka nu iväg dem för provsmakning!


Okej, jag ska tala lite mer i klarspråk. Man blir inte upptäckt. Man måste stånga sig blodig om och om igen för att nå igenom och få ut nått. (haha, mitt misslyckade försök till klarspråk)

Men kom ihåg en sak: varje "nej" göra dig starkare. Varje dröjande svar mer envis. Varje sneglande blick mer hoppfull. Och när väl det efterlängtade ja:et kommer, då...!
Då kommer du vara värd det, och redo för vad det innebär.

Så mitt tips är:
Rita en massa serier. Gör serier som har målgrupper (tänk på vem som ska läsa den) och kontakta tidningar och förlag som vänder sig till den målgruppen. Visa dina serier med självsäkerhet, men var beredd på kritik på ett "nej" (det gör det hela lättare). Ångra inget du skapar, för en dag kan du hitta rätt plats för just den serien.
Och ett sista tips... rita korta serier, i alla fall i början. Det är lättare att få ut en kort serie, och så kan du göra fler av dem.

Hoppas det blir mycket bakande hos er nu, och ibland kan det vara bra att gå vilse lite grann, för man kan hitta hemliga stigar som andra inte hittat... ^^

För er som vill veta om det är en bra idé att bli serietecknare, läs gärna också mitt inlägg om eget företagande som serietecknare.