25 March 2009

Lägesrapport på kärleksfronten

Remus och James från HP-doujinshin.


Med risk för att vara för personlig tänkte jag skriva lite om ett av mina nyårslöften:
Att inte ha nått förhållande under 2009.

Jag har inte föreställt mig hur det skulle bli om jag blev kär under året. Vad skulle jag göra? Och hur skulle det bli om jag började ragga, dejta eller till och med blev KK med någon som jag kanske får känslor för?

Kan man veta hur det ska bli då?
Jag vet inte, så lite kan jag säga att detta var ett experiment.

Så, nu såhär 3 månader in på året börjar det trasslas till.

Jag är av den sorten som tror att man blir kär om man VILL vara kär. Att man inte kan påtvingas känslor som man inte är öppen för. Jag har inte velat bli kär, för det är för nära inpå uppbrottet med mitt ex och passar inte mitt arbetsspeckade schema. Redan att planera in träffar med kompisar och familj har gett mig ångest, för jag får inte tillräckligt gjort. Kärlek och förhållande är uteslutet, för det tar så mycket tid och fokus.

Ändå har jag nog blitt kär. Eller?
Jag har två killkompisar. De är mina vänner, fast båda med privilegier. De är av två olika världar, och jag tycker om dem av olika anledningar. De är ibland lite som motpoler. Den ene är jag intellektuellt attraherad av, och den andre fysiskt. Detta påminner mig om en sak.

Simone de Beauvoir, fransk författarinna som skrev "Det andra könet" (ansedd som feministernas bibel), sa nån gång att en kvinna borde ha två älskare. En som ger henne fysisk stimulans och en som ger henne intellektuell stimulans.
Det är det jag har nu.

Men det är farligt. Det känns som att leka med elden... Tänk om jag blir kär i nån av dem.
Och det blev jag. Jag trodde det, men nu vet jag inte.

En sak till - jag är delad. I mig sitter det två bästa vänner. De är mina bästa vänner.
Den ena är cool och självständig, den andre trogen och omhändertagande. Den självständiga tjejkompisen var hon som fick mig lova att inte ha nått förhållande, trots att den andre tjejkompisen sa emot. Hon, den trogna, vill hellre ha en person att slänga all kärlek på, hon vill säga "jag älskar dig" till någon. Och hon vill råda mig till att skaffa en pojkvän, till varje pris. Samtidigt vill den självständiga tjejkompisen dra med mig ut på äventyr. Jag är osäker på vad jag behöver, men efter att i 2,5 år lyssnat på den trogna tjejkompisen, vill jag nu hänga med den coola bruden.

Så jag tänker inte skaffa pojkvän. Inte än, i alla fall.

Dessutom har jag tröttnat på att behöva jaga. Nu vill jag att killen ska kämpa för min kärlek, inte jag för hans, som jag kände att det blev i mitt förra förhållande. Jag förtjänar det.

Puh! Skönt att skriva av mig lite. Nu kan jag återvända till allt jobb med Harry P-doujinshin och "A song for Elise"-boken och allt annat som ska bli klart innan SPX. Ska dessutom upp och hålla föredrag på Serieveckan i Göteborg ikväll, önska mig lycka till! :)

Ha det bra, allihopa!

12 comments:

  1. LYCKA TILL SUPER NATALIA!!!!

    Hoppas att cirkusen i huvudet (och hjärtat?) inte villar bort dig.

    Kram!

    ReplyDelete
  2. Tack, AT73!!
    Det gäller att hålla fokus på det som känns viktigast just nu.

    Lycka till själv!

    ReplyDelete
  3. "De är mina vänner, fast båda med privilegier." Det tycker jag var en rolig formulering.

    ReplyDelete
  4. Jepp, varför inte? ;)
    Kan man få så tar man ju! XD

    ReplyDelete
  5. Hej Natalia! Grattis till utgivningen som attan! Koolt att du verkar sysselsatt. Det inspirerar en att ta sig i kragen! Var det någon som sa att du inte var personlig på din blogg?!

    ReplyDelete
  6. Simone de Beauvoir, fransk författarinna som skrev "Det andra könet" (ansedd som feministernas bibel), sa nån gång att en kvinna borde ha två älskare. En som ger henne fysisk stimulans och en som ger henne intellektuell stimulans.
    Jag diggar denna kvinna. Men jag undrar om man inte kan ha en älskare som ger en både och?

    Jag förstår verkligen ditt behov att att inte kasta dig in i något nytt efter ett långt förhållande. Det är väl något över att man så länge inte varit ensam och därför kanske måste komma underfund med sig själv innan man kan ge sitt jag för någon annan. Och gamla känslor som måste begravas etc.

    Jag håller med dig lite om när och hur man kan vara kär, men samtidigt inte. För om det är något jag upptäckt så är det att kärlek är något som liksom, oftast kommer när man minst förväntar sig det. Sen är den bara där, med en totalt täckande kraft. Ibland funkar den som lustgas, ibland är den destruktiv. Men den liksom bara biter sig fast en dag och man upptäcker den inte förrän den sitter där och tuggar sen en stund tillbaka.

    Det var lustigt nog ca tre månader efter mitt förra förhållande(som varade i 2,5 år) som jag upptäckte att jag inte kunde sluta att tänka på K. Jag avvisade honom till en början(han var t.ex förtjust i en annan tjej innan jag kom in i hans liv, när han sa att han var osäker på sina känslor för att han började gilla mig mer sa jag åt honom att satsa på den andra tjejen) men han lyckades övertala mig att det skulle fungera och var väldigt klar med hur han kände, så han fångade mig. Jag hann liksom knappt reagera. Men jag har inte ångrat en enda dag av de sex åren som gått sen dess.

    Så ja, följ ditt hjärta :) Önskar dig all lycka. Med både kärlek & deadlines ;)

    ReplyDelete
  7. "Jag avvisade honom till en början(han var t.ex förtjust i en annan tjej innan jag kom in i hans liv, när han sa att han var osäker på sina känslor för att han började gilla mig mer sa jag åt honom att satsa på den andra tjejen) men han lyckades övertala mig att det skulle fungera och var väldigt klar med hur han kände, så han fångade mig."

    Åh, va fint. ja, det är just där mitt problem ligger. Ingen av de två vill vara ihop med mig, de vill båda bara ha sexet och kompisrelationen. Jag VILL bli bunden, jag VILL bli övertygad. Jag känner att jag vill ha någon som kämpar för MIG, och inte att jag måste "tvinga" in någon i något, som det kändes stundtals i mitt förra förhållande...

    Tack för den fina kommentaren, Stef! Det är jätteschysst att du öppnar dig och vill hjälpa. Jag tror självklart att man kan älska en person både intellektuellt och fysiskt, men har inte haft det än... Kanske en dag.

    Men tills dess... ;)

    ReplyDelete
  8. Till Jan b:

    Wow, tack tack!!

    Jag är glad att du kommenterade! Jepp, här rullar det på! Hos dig med, kan jag se! :D

    Heh... Ah, fick den kommentaren, men nu kanske det inte riktigt gäller längre... *rodnar*

    ReplyDelete
  9. Gissade på att det var så det låg till. Stå på dig! Du förtjänar att kämpas för!

    ReplyDelete
  10. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  11. en trogen omhändertagande kärleksfull intellektuellt förstående partner som överröser dig med lojal fullständig ren kärlek, med dina behov och önskningar i första rum, och en självständig extra mycket attraherande extreprivilegiefylld vän, som du får en extra dos kärlek eller åtrå från.

    Voilà, det är klart en kvinna skall ha två älskare. Det är både fascinerande som åtråvärt.

    ReplyDelete