When I Close My Eyes...

Yet another month has passed, and I didn't have time to write anything here... But now I'm back, I hope!
You know, sometimes you just have too much to do, too many commitments, and then you just need to prioritize. I'm sad that I havn't been able to prioritize my blog, and also my Youtube-channel (which actually has quite a following, 4000+! One of my videos actually have over 100K views! O.o ). I wish I could be more active doing inking videos and tutorials...

You know what? I think I need to be more selfish now. I need to prioritize my own stuff – my blog and my Youtube-channel – to get my own self asteem back. I have been moping around doing routine stuff ever since I finished working on my latest comic When I Close My Eyes, a "short" manga with "only" 42 pages. (Haha, 10 years ago I would have called that a long manga, I guess!) 
I finished it about 2 months ago, and after that I mostly worked with organizing stuff, like Nosebleed Studio, Malmö Seriefest and other organisations I've been part of. And during that time, I have more and more felt lousy, worthless and untalented...
I don't know why!? I mean, my mangas have fans, and a  couple of weeks ago I even got to be on Swedish television, on one of the most popular childrens shows on Barnkanalen, called Superlördag (Super Saturday):

I lördags var jag med i Superlördag (avsnitt 9) på Barnkanalen, där jag bl.a. ritade Tobbe som manga-alv. Om ni missade det, så kan ni se det på svt.se/barnkanalen/superlordag #superlördag @barnkanalen #mangatips #serier #svt

Ett foto publicerat av Natalia Batista, mangaka (@nataliasmanga) Mar 30, 2016 kl. 8:15 PDT

After that appearance on the show, I went to some schools and libraries to do manga workshops (unrelated, I had booked them months before) and suddently I was famous! All the little kids had watched the show and wanted my autograph! Haha, of course I enjoyedthe attention (even from a room full of 9-14 y.o. kids) but also felt a bit taken aback by the difference in attitudes people have towards you when you've been on TV. It's crazy...


But even though this all happened, I still can't help but feeling like I'm losing a race... I have been sending Sword Princess Amaltea to International publishers and still no positive reply. Only a few so far, so I guess I should try harder, but not getting any response at all from some of them is what makes me confused. Should I wait? Or should I look for others? Or is it a pointless game since my name is unknown in those countries? Do I need to go there personally, maybe even travel to some cons or make myself a name first? So many questions...
Still, maybe I just need to put more effort into my Youtube-ing, and they migth notice me... Or does that even matter to them?? Gaaaah!! *confused*

Anyway, this blog entry really should be about the latest manga I have made, When I Close My Eyes. I haven't posted anything here about it, but that's because I now use Instagram alot for quick updates about my everyday life and especially my manga drawing.

I updated throughout the process of making this manga. Here are some posts I made:
 

Finished character designs for my upcoming short story manga for Nosebleed Studio's 10 years jubilee anthology. This manga I'll ink with a 0.05 fine liner instead of steel nibs, because I feel like a change. I want the more rough and sketchy look that I get from a dry fine liner. Experimenting! #nosebleedstudio #drawingmanga #characterdesign #manga #mangaka

Ett foto publicerat av Natalia Batista, mangaka (@nataliasmanga) Dec 20, 2015 kl. 3:55 PST

Lo from my upcoming short story manga "When I Close My Eyes" in Nosebleed Studio's next manga anthology, to be released in May 2016! #nosebleedstudio #drawingmanga #mangaka #illustration #inking

Ett foto publicerat av Natalia Batista, mangaka (@nataliasmanga) Dec 22, 2015 kl. 1:30 PST

Agnes from my short story manga "When I Close My Eyes", will be published in Nosebleed Studio's next manga anthology (release in May 2016). #nosebleedstudio #manga #drawingmanga #inking

Ett foto publicerat av Natalia Batista, mangaka (@nataliasmanga) Dec 29, 2015 kl. 12:50 PST

Todays work! Phew~ This manga will be published in Nosebleed Studio's upcoming anthology (out in May). #mangadrawing #manga #inking #nosebleedstudio #illustration

Ett foto publicerat av Natalia Batista, mangaka (@nataliasmanga) Jan 21, 2016 kl. 4:29 PST

With this manga, I decided I wanted to do something else than what I have made previously for Nosebleed Studio's anthologies. The previous three anthologies all had storys made by me for sending to Shueisha Ribon Magazine in Japan, for their monthly manga competitions (which I blogged about here and here). But after my third entry did not place, probably because it was too mature for their audience, I felt I did not thrive anymore in doing mangas for a competition like theirs. It felt too constricting and I wanted more freedom.

So the story for When I Close My Eyes was a story I truly felt I wanted to tell. Without rules and restrictions. It's about a your person, Lo, who a lone traveller in our world. And no, I'm not going to tell you anymore, because then I might spoil it for you!
I also tried a new inking technique with fineliners instead of my beloved steel nibs. It was a nice change, and I like the rough and experimental look it gives to the drawings. Less mainstream, which worked better for the story.

Here's the cover illustration and the beginning pages, as sneak peek:

The manga was printed in Nosebleed Studio's 10 Years Jubilee Anthology, which will be released at Stockholm International Comic Festival on the 7-8th of May! But... we are right now taking preorders via our webshop, and then you also get a discount:

Nosebleed Studio's 10 Years Jubilee Anthology

The books arrived this morning, and this is how awesome they look:

OMG!! Nosebleed Studio's new anthology just arrived from the printers this week!! It looks so fab!! And we are also having an awesome preorder campaign on our website www.nosebleed-studio.com where you can get the book, an artprint, a pretty manga badge and a chibi sticker — all for just 80 sek (~8 euro) + shipping if you order before the 2nd of May. This is probably the best manga anthology we have done so far, so make sure to get a copy! You can read more about it and the mangas inside at our website. And yes, that is red metallic on the title!! Kyaaah!! 🌟.✨🎉 #nosebleedstudio #swedishmanga #manga #mangaka #swedish #anthology #comics #comicsanthology

Ett foto publicerat av Natalia Batista, mangaka (@nataliasmanga) Apr 28, 2016 kl. 5:32 PDT

☆☆☆ Thank you for reading! ☆☆☆ 

Jag lever... typ

Jag har inte skrivit på en månad.
Jag har velat, men ändå inte. Känns lite ensamt, får så sällan kommentarer så det känns inte lönt liksom. Ok, en blogg borde vara en dagbok, så jag borde inte behöva kommentarer för att motivera mig, men sen är den ju så offentlig att jag inte kan skriva allt ändå.

Jag är nere. Det händer väl oss alla, och det känns motigt att vara öppen med det. Jag vill inte fylla min blogg med personliga dilemman och ångest, för det kan riskera att bita en i svansen i slutändan. Men... Det gör bara så ont när folk man älskar sårar en. Och jag känner mig ensam med mitt problem, så jag ska försöka hitta någon att tala med.

I alla fall.... Jag lever. Typ.


Lägesrapport:
GenkiCon var kul, tyvärr blev fotona korrupta så jag har inget att visa. :(
Jag sitter nu och jobbar med Häxfolket bok 4. 24 av 108 bilder klara. En liten tjuvtitt:

Sol får porträttera hur jag känner mig just nu...

Rapport från SPX + Melon pan!

Såja, då var de sista illustrationerna till Häxfolket bok 3 - Magiska krafter klara och överskickade, t.o.m. några dagar innan deadlinen. Skönt! Alltså... missförstå mig inte, jag gillar jobbet med böckerna, men jag tenderar till att helt gå upp i något när jag väl påbörjat det och då bli regelbundna rutiner som sova, äta och blogga ibland lidandes.
Men nu är jag tillbaka och dags för en liten rapport från årets Small Press Expo!

Nosebleed Studio bokade två bord i år. Varför?

Därför.

Har vi blivit lite för produktiva? Nja, nä, men någonstans finns en gräns, så i år började vi rensa. De vykort och posters som vi gjort tidigare år tog vi och samlade ihop, och tillsammans med den nya antologin, nydesignad påse och poster gjorde vi detta:

Ta~daa! Nosebleed Studios 5 years jubilee Deluxe Set!

Vi kommer sälja både boken separat och hela Deluxe-paketet via hemsidan så fort vi fått upp shoppen (jag återkommer med mer info då).

Här ser ni tre skitduktiga försäljare/tecknare:

Alice, Catarina och Joakim (jag fotar) och vår supersnygga antologi.
(ursäkta skrytet, men jag är bara så j*vla stolt!)

Det var som alltid en härlig upplevelse att få återse folk, smita runt och snacka, handla fansin och inte minst sälja. Dock blev årets SPX-upplevelse lite halv, eftersom jag inte hann med det stora rummet... Jag intalade mig i slutet att det inte gjorde så mycket, men grät mig till sömns inombords.
Dock var min plånbok nog glad, för den hade redan behövt hosta upp över 1200 i bara serier (mest fansin). Hem och läsa!

Jag går alltid och längtar och längtar till Small Press Expo, och likaså var det i år. Veckan upp till helgen var outhärdlig. Mycket av pirret kommer av alla man vill återse, saker man vill köpa och sina egna verk som man vill visa upp.
Dock kände jag mig lite nere i slutet. Jag kände mig ledsen och slutkörd, men mest lite... jag vet inte... alienerad, liksom.
Kanske hade det att göra med att jag inte fick chansen att smita in om stora rummet med alla förlagen och skolorna, och därmed missade massa intressanta nätverkande-moments. Kanske för att jag känner att manga och mangatecknare underskattas av den svenska seriemarkanden och dess aktörer, och ibland känner man mest bara för att strunta i allt...

Så då kommer man hem, fokuserar på jobb i två veckor.
Och så fort allt var iväg till redaktörerna, blev jag sugen på att ägna resten av dan åt en av mina fritidsintressen: baka och laga mat!
Efter en del googlande hittade jag en helt fantastisk youtube-kanal: Cooking with dog!



Jag har ända sedan hemkomsten från Japan förra året velat testa göra Melon Pan (japanska söta bullar), så idag blev det både det och Nikuman (japanska ångkokta piroger, typ). Det var lite knepigt, och jag satt knappt ner alls på hela dan, men jag lyckades!!

Bildbevis:

*stolt och mätt*

2011 - Men var lite stolt, för fan!

Har inte skrivit på en månad! Förlåt!!
Ska ge lite lägesrapport först, sedan ska här bli planerande inför året!

Jag har jobbat. Och jobbat. Och sen har jag jobbat lite till.
Hann med lite 1-års-romantik på fonduemiddag med Emil i början av månaden, men resten har varit jobb. Och nu är jag äntligen klar med bilderna till andra boken i Häxfolket-serien! Jippie!!
Grovskisserna var klara sedan tidigare, men på 18 dagar har jag utifrån dem lyckats få ner 87 färdigtuschade illustrationer (en del hela uppslag)! Jag är imponerad av mig själv!

Här kommer ett litet smakprov från bok ett, som jag avslutade i december (efter mycket om och men...) och som släpps i slutet av februari:

Sol, en av huvudkaraktärerna, och Misana.

Både bok ett och två ligger redan nu ute på adlibris.se och andra boksajter för bevakning. Bilderna nedan är tar er till adlibris.se och mer info om böckerna!

Nu lite om vad som är på gång...
Jag har inte utvärderat mitt föregående års nyårslöfte ännu! Och dessutom har jag ett nytt nyårslöfte att delge er med...

Nyårslöftet för 2010 var: Jag skulle göra allt för att må bra, fysiskt och psykiskt.
Det känner jag att jag har jobbat bra på!
Jag har fått ett gott samboliv med Emil, vi funkar väldigt bra ihop. Jag har tränat regelbundet, i alla fall under våren och stenhårt efter sommaren. Jag har återfått mina muskler och mitt intresse för styrketräning, vilket min nu starkare rygg inte klagat över! (Den behövs när man sitter så mycket vid ritbordet.)

Jag har såklart haft mina upp och nedgångar både fysiskt och psykiskt, men nyårslöftet jag gjorde har hållit mig på banan och påmint mig om att jag måste må bra. Så jag har också blivit bättre på att inte ta på mig saker jag inte hinner eller orkar med.
Slutbetyg: VG, kanske med ett + i kanten.

Nu till mitt nyårslöfte för 2011!
Jag satte ett vid tolvslaget, men har kommit på ett till nyligen som jag också vill ska gälla.

1. Jag ska utveckla en ny längre serieidé (helst för Tokyopop)
2. Jag ska försöka att särskilja mig själv från mitt arbete och inte definiera mitt eget värde med vad jag gör.

På så vis måste jag både arbeta med en konkret plan och något mer psykologiskt, som ställt till det för mig. Att jämföra sig med andras framgångar och försöka definiera sitt värde med sin karriärsutveckling är ödesdigert, och det är tyvärr det jag känner idag. Det har gått bra, men så fort jag lyfter blicken nedslås jag av någon som det gått bättre för. Jag måste lära mig att känna mig stolt över det jag själv åstadkommer, och börja se mig och mitt arbete som två olika saker. Jag är en bra människa, med fina kvalitéer, som inte behöver bevisa mitt värde genom framgångar i karriären.
Så, då är det bara att sätta igång!

Här är min plan för 2011:

• Februari: Rita en serie till Ribon på runt 30 sidor som även kan användas i Nosebleed Studios antologi (release på SPX i maj) SAMT rita en serie på 20 sidor med Alice Engström som huvudkaraktär till ovannämnda antologi
• Mars: Göra redaktörsjobbet och omslaget till andra omgången av Swedish Comic Sin, som varit igång sedan i oktober. Årets bok (release på SPX den med) blir på över 400 sidor (!!) SAMT rita tre färgillustrationer till Nosebleed-antologin och göra en planch till SPX
• April: Göra redaktörsarbetet med Nosebleed Studios antologi SAMT arbeta med bok 3 i Häxfolket-serien
• Maj: Sälja på SPX 2011 SAMT fortsätta arbetet med bok 3
• Juni: Sälja på UppCon SAMT rita på egna serieidéer
• Juli: Arbeta med bok 4 i Häxfolket-serien SAMT åka på semester till släkten i Portugal
• Augusti: Arbeta med bok 4 SAMT egna projekt
• September- december: Arbeta med egna projekt, eventuellt studera eller jobba?
  

Puuh, pressat schema som vanligt! 50 sidor i februari, får se om det ens går att genomföra... Ska ta mig några 24-timmars-maraton snart, så det blir nog genomförbart!
Det måste det!

Åh, ja! Jag har skaffat katt! Vilda Hilda heter hon.
Hon och Emil kanske kan få mig att fokusera på annat än jobb:



Pressa pressa! Nu ska här produceras!
Tack alla för att ni fortfarande läser!! Jag är så glad för era kommentarer, och för att ni tar er tid!

Lunds Kommuns Kulturstipendium 2010

Ok, mer om varför jag är så seg på att skriva längre ner i detta inlägg, men först inläggets huvudämne:

Efter tips från kollegor på Seriestudion i Malmö (där jag sitter och arbetar nån dag i veckan) sökte jag Lunds Kommuns Kulturstipendium. Deras kriterier lät som klippta och skurna för mig - Lundaanknytning (studier, hemort, bott här), ung ålder (20-30 år) och i början av en lovande karriär. Så jag ansökte med ett fint brev med alla mina åstadkommanden hittills samt planer för framtiden.
Och jag blev en av fem som fick det!

Motiveringen lät:

"Uppvuxen och bosatt i Lund med ett betydande engagemang inom stadens kulturverksamhet för unga. Föreläser om manga och undervisar i mangateckning, bland annat i Mangakai Lund och på Serieskolan i Malmö där hon också har varit elev. Har sedan 2006 varit professionellt aktiv som illustratör och serieskapare på frilansbasis och har fått internationell uppmärksamhet för sina serier, inspirerade av de japanska mangaserierna."

Lustigt nog löd motiveringen som ovan, trots att jag inte nämnt Mangakai Lund alls i min ansökning. Jag fick förklaringen att fritidsledare på fritidsgården där Mangakai Lund är aktiv kan ha nämnt mig. Världen är bra liten, och goda kontakter betalar sig alltid!


Priset tog jag och de andra Kulturstipendiaterna emot på en tilställning den 10:e december i Stadshallen. Efterföljande middag med de kommunanställda och borgmästaren var intressant, ett helt annat sällskap än det jag vanligtvis umgås med!

Så nu lite om mitt jobb, stress, liv och allt annat som fått tiden att inte riktigt räcka till...

Jag sliter fortfarande med bok 1 av "Häxfolket". Det har inte varit en lätt tid, mycket nytt att anpassa mig till i detta samarbetet. Mina bilder var jag klar med redan i oktober, men fick lägga en månad på att rita om och förbättra för att det skulle passa ihop med text och så att alla skulle bli nöjda. Dock skedde en olycka, och precis innan jul får jag reda på att jag måste göra om den månadens arbete...
När jag hade torkat tårarna och rest mig igen fick jag kompensation och fram till nyår på mig att ändra allt igen. Detta har inneburit en del stress och press, men mest frustration (jag är evigt trött på att rita om, speciellt efter omarbetet med "Ein Lied für Elise" i sommras).
Puuuh...
Detta året kan verkligen sammanfattas med orden "Gör om, gör rätt".

Men! Snart ringer vi in det nya året! Må 2011 bli ett år av raska kliv frammåt, nu när jag står på tröskeln till min lovande framtida karriär.
Åh, vad jag längtar!

Och så lite från det häftiga nätet!
Awesome Internet presents:

(gå in på länken om du vill läsa mer underbara auto correct misstag XD)

Ett år

För ett år sedan var jag för osocial för att gå på en fest. Jag bjöd istället hem en kille jag träffat på helgon. Han verkade trevlig, och vi hade planerat att laga sushi ihop.

Det blev mer än så.

Den 6:e var det ett år sedan jag och Emil lagade sushi ihop. Vi gjorde det igen i lördags, fast denna gången med rätt ris och inte halv tolv på natten. Sen såg vi klart filmen vi började se den där gången för ett år sedan. Guds stad. Min favoritfilm. Rekommenderas varmt.


Vi hann också passa på att vara lite nördiga! Här är en bild på den fina Warhammer-terrängen som vi också byggde ihop på lördagen.


Nu ligger den och torkar för vi spejade den idag. Ser framemot att drybrusha och dekorera den. Så stolt! Ett riktigt praktexemplar till centerpiece. Mer bilder kommer på den när den är klar.

Så mycket kärlek. Jag är hög, mätt och lycklig.

Mjau! - recensioner och blommor

Mangaläsaren My "Momiji" bloggade om Mjau! 1 , och nämner även "A song for Elise":

"Nytt från Sverige: Mjau! av Natalia Batista"

Likaså gjorde Mangabibliotekarien Daniel Gustavsson i sin recension av Mjau! 1:

"Mjau! av Natalia Batista"

Åh... de är båda så smickrande och rörande att läsa. Speciellt Daniels upphöjda ord om mig. Wow, kan jag verkligen känna mig värd en sådan beskrivning?
*rodnar*

Jag fick också för några veckor sedan denna underbart fina bukett levererad med blombud till min lägenhet:


På kortet stod det: "Stort och varmt grattis till den fina Mjau!-boken önskar vi på Kabusa"

Naaaw... Tack så mycket, Kabusa Böcker! Tack för att ni tog er tid och publicerade Mjau! och att ni trodde på den och mig och gav oss en chans!

Nu hänger buketten och pryder min tidigare tomma köksvägg:



Nu ska jag fortsätta jobba med "Swedish Comic Sin"-antologin och packa och planera inför Japanresan. Planet går på tisdag, mycket att fixa! Mer om det i nästa inlägg...

Aj, det gör ont...

Hm...
Egentligen är detta ju en ARBETSblogg, men jag har redan tidigare brutit mot det, så varför inte spy mer personligheter i äkta ohämmad exhibitionistisk anda?

Natalia har ont. På två ställen:

Hon har ont i livmodern, för hon satte för 20 dagar sedan in en hormonspiral. Som preventivmedel, dels, men också för att hon inte vill äta p-piller mot mensvärk, så hon tänkte "testa" spiral lite. Hittills har det inneburit molande och hackande smärta typ varannan dag, samt stark mensvärk för nån dag sedan. Detta lilla projektet gör att Natalia börjar bli lätt instabil psykiskt, speciellt i kombination med smärta nummer två.

Hon har även ont i hjärtat. Denna smärtan är mer nyligen tillfogad, mer specifikt kl. 12 den 23:e september, dvs. idag. Hjärtkramp? Något genetiskt? Nej, bara dum, naiv kärlek, mina vänner. Och obesvarad sådan.

Så nu försöker Natalia hålla huvudet ovanför vattenytan. Det är inte lätt... Mycket jobb kvar på kattserien, och det går verkligen inte att arbeta när tårarna gör blicken dimmig och pappren våta.

Den har för övrigt bytt namn till "Mjau!", eftersom norska tecknaren Jason har en tidning med titeln "Mjau Mjau". Tack så mycket, Jason.

Nu ska jag sova, och försöka glömma allt...

Jag är kär...

På riktigt.
Pojken heter Leo.
Han är smart.

Samtidigt försöker jag knyta ihop säcken med Klimatserierna. Det är en massa kvar att fixa. Jag hoppas jag hinner...

Kärlekskranke jag vill ju helst inte jobba, men som tur är jag arbetsnarkoman. Jag kommer att jobba.

Här är ett litet smakprov på hur det går:

Färglagd i Open Canvas.

Jag längtar tills jag kan hålla resultatet i handen, det har knappt gått upp för mig att allt detta ska tryckas och spridas. Visst tänker jag på det, men det är alltid svårt att visualisera det.

Leo, min Leo.

Men ditt nyårslöfte då, frågar ni kanske? Jag skulle ju inte ha något förhållande under 2009.
Ok, mina kära läsare. Ibland måste man släppa på principerna. Men det får bara ske när någon oväntad stor möjlighet kommer.

Jag kunde bara inte missa detta tåg.
Mitt nya liv kan starta, jag är redo.

SPX SPX SPX!!

Oj, oj, oj! Allt rullar på så snabbt!

Böckerna är inte komna från tryckeriet än. Jag hade verkligen velat kunna visa upp foton på den rykande heta boken och doujinshin, men det kanske är bäst såhär, för jag har ändå en så dålig kamera...

I alla fall, här har vi dem!

200 sidor, A5-format, på engelska,
ISBN 978-91-633-4429-9
Pris: 100:-

70 sidor, 170 x 240 mm,
på engelska.
Pris: 60:-

Jag ser verkligen fram emot att hämta upp dem. Det ska ske imorgon, om inte gudarna vill mig illa. Tåget till Stockholm går 19.20, så jag har hela dan på mig.... ARGH!! Vad ska jag göra om de inte blir klara?! *sliter sitt hår*

Ok, ta det lugnt, Natalia... Andas...

Hm... Tanken var först att jag skulle ha en releasefest för boken. Tyvärr blev det inte så. Finns bara en sak jag kan säga om det: Fixa alltid saken själv, och lita inte på att någon annan kommer fixa nått åt dig.

Så det blir inget. Personen som lovade hjälpa mig svek mig, och nu står jag här. Utan fest, utan nått. Skyll dig själv, Natalia, du kunde fixat det på egen hand.

Inte ens ett föredrag... Mailade Kristiina som har hand om hela Small Press Expo, men hon förklarade att det tyvärr är fullbokat. Verkligen synd, jag hade så gärna velat prata om den. Inte för att det är min bok, utan mest för att det är Sveriges första riktigt publicerade (om så som small press) yaoi manga. Jag vill se att debatten lyfts, om yaoi och dess betydelse som sexserier för kvinnor. Det är på tiden att det uppmärksammas.

Nosebleed Studio kommer också ha nya saker redo för försäljning, och som vanligt fullsmockat på borden!

Ha det bra allihop! Nu ska jag packa.

Hej hej!

Lägesrapport på kärleksfronten

Remus och James från HP-doujinshin.

Med risk för att vara för personlig tänkte jag skriva lite om ett av mina nyårslöften:
Att inte ha nått förhållande under 2009.

Jag har inte föreställt mig hur det skulle bli om jag blev kär under året. Vad skulle jag göra? Och hur skulle det bli om jag började ragga, dejta eller till och med blev KK med någon som jag kanske får känslor för?

Kan man veta hur det ska bli då?
Jag vet inte, så lite kan jag säga att detta var ett experiment.

Så, nu såhär 3 månader in på året börjar det trasslas till.

Jag är av den sorten som tror att man blir kär om man VILL vara kär. Att man inte kan påtvingas känslor som man inte är öppen för. Jag har inte velat bli kär, för det är för nära inpå uppbrottet med mitt ex och passar inte mitt arbetsspeckade schema. Redan att planera in träffar med kompisar och familj har gett mig ångest, för jag får inte tillräckligt gjort. Kärlek och förhållande är uteslutet, för det tar så mycket tid och fokus.

Ändå har jag nog blitt kär. Eller?
Jag har två killkompisar. De är mina vänner, fast båda med privilegier. De är av två olika världar, och jag tycker om dem av olika anledningar. De är ibland lite som motpoler. Den ene är jag intellektuellt attraherad av, och den andre fysiskt. Detta påminner mig om en sak.

Simone de Beauvoir, fransk författarinna som skrev "Det andra könet" (ansedd som feministernas bibel), sa nån gång att en kvinna borde ha två älskare. En som ger henne fysisk stimulans och en som ger henne intellektuell stimulans.
Det är det jag har nu.

Men det är farligt. Det känns som att leka med elden... Tänk om jag blir kär i nån av dem.
Och det blev jag. Jag trodde det, men nu vet jag inte.

En sak till - jag är delad. I mig sitter det två bästa vänner. De är mina bästa vänner.
Den ena är cool och självständig, den andre trogen och omhändertagande. Den självständiga tjejkompisen var hon som fick mig lova att inte ha nått förhållande, trots att den andre tjejkompisen sa emot. Hon, den trogna, vill hellre ha en person att slänga all kärlek på, hon vill säga "jag älskar dig" till någon. Och hon vill råda mig till att skaffa en pojkvän, till varje pris. Samtidigt vill den självständiga tjejkompisen dra med mig ut på äventyr. Jag är osäker på vad jag behöver, men efter att i 2,5 år lyssnat på den trogna tjejkompisen, vill jag nu hänga med den coola bruden.

Så jag tänker inte skaffa pojkvän. Inte än, i alla fall.

Dessutom har jag tröttnat på att behöva jaga. Nu vill jag att killen ska kämpa för min kärlek, inte jag för hans, som jag kände att det blev i mitt förra förhållande. Jag förtjänar det.

Puh! Skönt att skriva av mig lite. Nu kan jag återvända till allt jobb med Harry P-doujinshin och "A song for Elise"-boken och allt annat som ska bli klart innan SPX. Ska dessutom upp och hålla föredrag på Serieveckan i Göteborg ikväll, önska mig lycka till! :)

Ha det bra, allihopa!

Rapport från helgens J-popCon!

I helgen åkte jag med pojkvännen, syrran och en massa goda vänner från Mangakai Lund (manga- och animeföreningen som jag är medlem i) till Danmarks största konvent inriktad på japansk populärkultur, J-popCon, som hålls årligen av föreningen J-popKai.

I år bestämde vi oss i Nosebleed Studio för att vara med i Artist Alley och sälja mangafansin (doujinshi) och annat. När vi anmälde oss fick vi reda på att de skulle ha en tävling för alla som deltog i Artist Alley, och det fanns två kategorier. En, som valdes av besökarna genom röstning, där man kunde vinna 1500 danska kronor i form av tecknarmaterial från Deleter. Sen en annan, som skulle utses av den japanska mangatecknaren och internationella gästen Nao Yazawa (skaparen av mangan Wedding Peach), där priset var att vinna en BETALD TUR- OCH RETURRESA TILL JAPAN!!!
Vi bara: O.O

Så jag och min syrra satte oss och tecknade varsin bild. Nedan ser ni min halvfärdiga bild. P.g.a. strul med scanner, hann jag inte scanna bilden innan jag åkte dit på fredagen, men jag ska lägga upp en scannad kopia inom kort, jag lovar.

Slet kanske 20 timmar med färgläggningen.
Målade den i färgat tusch på A3-papper.
Det svors en hel del...

Väl på konventet bestämde jag mig för att ta ovanligt många bilder. Jag ska nämligen skicka dem till den portuguisiska nättidningen WariBashi.pt, som jag samarbetat en del med tidigare, för att rapportera även där om J-popCon.

Tyvärr tar min billiga skitkamera bajsbilder, så jag ber om ursäkt för den webbkameraliknande kvalitén.
Förlåt.

Marknaden är stor på J-popCon.
Bilden visar bara en liten bit av den.

Tv-spelsrummet var fyllt hela tiden.
De hade arkadmaskiner som dessa, men även tv-apparater
med inkopplade konsoller.
Min hamsterpojkvän står förresten längst in och roar sig.

Mangamyshörna.

Cosplay (japanskt fenomen där man klär ut
sig till figurer från spel, manga eller anime,
sammansättning av "costume" och "play").
Diggade denna respektingivande figuren.

Yay! Dollfiemöte!
ABJD (asian ball-joint dolls) är hett!
Flera tjejer hade tagit med sig sina samlar-
dockor för att träffas och snacka nörderi!

Mer cosplay!
Super Mario och Luigi!

Vårt bord i Artist Alley. Yay!

Våra vänner och rivaler i en annan svensk
mangastudio vid namn Think Ink. Amanda och Fanny.

Mer serier! Även dessa är svenskar och elever på
Serieskolan i Malmö, Robin och Therese.

De flesta i Artist Alley var svenskar.
De danskar som satt där hade mestadels prints.
Jag såg tyvärr inga fansin...

Cool "D. Gray-Man"-cosplay!!

Cosplayuppvisningen hölls i en annan byggnad.
Det var svårt att fotografera där med min skitkamera,
så det blir bara denna bilden.
Cosplay av CLAMPS manga "Clover".

Sista bilden, en crapy bild av en fantastisk
cosplay, Sailor Moon!! Sååå söt!

Så, det var det hela, i snabbspolning. Tyvärr inga fler bilder, för min billiga kamera gjorde bara hälften av bilderna representabla...

Men tävlingen då, kanske ni undrar?
Jo, förutom min syrras och mitt bidrag, gjorde även Amanda, Fanny och Diana varsin bild. Dessutom var två danskar med också. Dock syntes det lite att det stod mellan systrarna, för visst hade Fanny, Amanda och Diana gjort jättefina bilder, men de hade bara haft typ 4-5 timmar på sig, medan vi hade arbetat i flera dagar innan. Informationen hade varit jättedålig, t.ex. påstod de på plats att man bara fått arbeta i A4-format, vilket inte stått någonstans!

Tillslut var det dags för prisutdelningen, under avslutningsceremonin.
Så först publikens favorit: Min.
Sedan Nao Yazawa's favorit: Min systers.

Jag blev verkligen glad, tro inget annat!
Det var jättekul att bli publikens favorit, jag kände mig verkligen hedrad. Och jag blev verkligen glad att min syster fick ett sådant fint pris.

Men...
Nu är detta faktiskt en personlig blogg, så jag tänker tala ut om mina känslor, och om ni inte pallar läsa detta, så vill jag inte tvinga er.
Jag är glad på min systers vägnar, och jag vill verkligen unna henne detta, snälla tro inget annat! Men samtidigt var det som om något brast i mig när jag förstod att jag skulle få det näst bästa priset.
Och detta grundar sig i flera tidigare situationer.
Jag har deltagit i ca 9 mangatävlingar, tror jag.

• Manga Manias karaktärstävling 2005, första pris.
• Tyska tidningen Animanias Gothic Lolita-tävling 2005, första pris.
• I Seriernas Värld 2005, inget pris.
• Mangatalangen 2006, vinnare utanför prispallen.
• Pencons teckningstävling 2007, pris för bästa bild.
• Mangatalangen 2007, vinnare utanför prispallen.
• I Seriernas Värld 2007, hedersomnämnande.
• Morning International Manga Competition, finalist, ej prispallvinnare.
• J-popCons mangabildtävling, publikens favorit.

Nästan varje gång (utom MIMC) har jag haft målet inställt på att vinna, eller åtminstone hamna på prispallen. Jag har flera gånger kännt att jag varit såååå nära ett offentligt erkännande, fast alltid fått en bitchslap rakt i ansiktet i sista stund. Det gör ont. Speciellt när jag faktiskt satsar hela min framtid på denna karriär, och ändå kan jag idag inte säga att jag egentligen har något erkännande att hänga upp min stolthet på.

Jo, jag har en sak. Jag har massor av vänner, elever från mangakurser jag har hållit i och kollegor som jag vet ser upp till mig och tror på mig. Folk som har sagt till mig att jag är duktig och att jag måste kämpa vidare. Jag har folk runt om kring mig som jag vet är säkra på att det kommer gå bra för mig.
En av dem är min pojkvän.
Och en till av dem är min syster.

Jag vill unna dig detta, Catarina, men jag tror att jag hänger upp min självbild förmycket på mina framgångar eller förluster. Jag tar åt mig för mycket av detta. För varje gång jag sätter mig ner med ett nytt projekt, bär det lite emot eftersom att jag känner att jag inte har något som på papper bevisar att det är värt allt besvär... Är det fel att känna så?

Förlåt, nu börjar jag snart lipa. Gu va patetisk jag är!

Men så säger min pojkvän till mig att jag måste kämpa på, för stora genier blir alltid som mest prövade.
Och högmodiga lilla jag vill tro att det är så.
Jag vet att jag kommer att bli någon, och att jag en dag kommer få mitt erkännande!

Snälla, tyck nu inte att jag är bortskämd eller korkad att jag tror att jag bara kan vinna sådär. Att jag är sååå väldigt mycket bättre än alla andra. Tro inte det, snälla. Jag behöver bara känna mig bra på det jag gör...

Förlåt för att jag är så känslig, behövde skriva av mig.
Tack för att du läste.

Anyway, åter till rapporten!
Det var kul att vara på konvent igen, och jättekul att sälja i Artist Alley. Dock hade hela konventet stora organisatoriska problem. T.ex. var informationen mycket dålig, speciellt om tider och regler för tävlingarna. Dessutom höll de inte schemat, så vi var några som missade hela cosplayuppvisningens prisutdelning, samt att de lagt Nao Yazawas mangaföredrag samtidigt som cosplayuppvisningen, och alla var ju där och kollade på cosplayarna. Pinsamt!

That's all folks!

Bye~!

Q___Q