Alla äventyr har sitt slut

Den gångna veckan har varit äventyrlig!

Först har jag jobbat som gästlärare på Malmö Högskola (!!) på kursen "Serieteckning och visuellt berättande", i ledning av Gunnar Krantz. Han ville att jag skulle lära ut serieskapandets grunder, vilket jag gjorde på 5 dagar. Det var pirrigt, mest för att jag är så ung och då är det ibland svårt att känna sig auktoritär i ett klassrum med folk som är äldre än en själv, och speciellt på högskolenivå!
Mitt unga utseende skapade även problem när jag försökte ta mig in i den låsta lärarmatsalen...


Det var kul att gästlära där, och jag kände mig så proffsig! Jag hade gjort ett fint kompendium åt deltagarna, hade lektion i varje steg och visade exempelserier, samt träffade en del duktiga och flitiga tecknare!

Sedan, mitt i en tajt deadline med Häxfolket bok 4, kom den inplanerade resan till Barcelona med pappa och syster Catta. Väl där mötte vi upp med faster, farbror och fasters vän, för att fira fasters 60-årsdag och hennes väns första pensionsdag. Det ledde till en helg full med god mat och gott umgänge i troligtvis Europas vackraste stad!

Catta, pappa och jag framför ett av Gaudís mästerverk,
Sagrada Famillia (ännu inte färdig, de har inte ens kvar
hans ritningar eftersom de förstördes under Franco-diktaturen).

Det var en trevlig familjeträff och underbart fint väder, definitivt en stad jag rekommenderar! Min andra vistelse i Barcelona, men inte sista, det vet jag. En annan sak jag nu vet är att om jag hade haft råd att designa min egen villa, så skulle den vara inspirerad av Gaudís hus, utan raka linjer och räta vinklar, som ett unikt sagohus...

Så fort jag kom hem var det tillbaka till arbetsbordet, för att avsluta Häxfolket 4: Folket som försvann. Det gjorde jag i onsdags, och med en stolthet utan like skickade jag över de sista bilderna till Bonnier Carlsen.
Det har varit en väldigt rolig, lärorik, stundvis utmanande och stundvis inspirerande erfarenhet att få illustrera Jo Salmsons bokserie. Jag har lärt mig massor om hur de arbetar, men även om hur man ska tänka som illustratör och bildberättare till en barnbok med så mycket bilder. Det har funnits stunder då jag känt mig lite förvirrad och vilsen, men redaktören och Jo har varit två klippor i samarbetet, och hela tiden lyft upp mig med konstruktiv kritik och beröm. Tack till er båda, och alla på BC!

Här kommer en sista tjuvtitt på bok 4, som kommer någon gång runt/efter nyår:

Vänner är bra att ha!
Eno och Sol från Häxfolket av Jo Salmson.

Så nu sitter jag och avslutar sådant som legat och väntat ett tag, som t.ex. japanska versionen av Circus Romantique, cirkus-mangan jag tecknade till Nosebleed Studios antologi.

Dock måste jag bli bättre på att utmana mig själv, känner jag! Jag vill känna att jag pushar mig själv, och lever för dagen. Tar chanser här i livet och vågar mig på saker.
Jag är höjdrädd. Ändå slängde jag ur mig "Kan vi inte gå och klättra någon dag?" till min sambo, och tyvärr tog han mig på orden. Vi kollade upp den lokala klätterväggen, och idag var vi där på en testa-på-dag. Det var så pirrigt!! Man började trevande, steg för steg. En meter, två, tre. Fingrarna värkte och benen skakade av nervositet, och jag fick intala mig att fortsätta, att jag klarar mer!



Mitt mål var den orangea stora biten jag nuddar i slutet. Jag klarade det!! Så stolt jag är över mig själv!

Det påminner mig om Gunnar Krantz lektion som han hade med min klass på Serieskolan, då jag gick första året där 2005-2006. Han pratade om att rita serier är som att bestiga ett berg (och att karriären är lite så också, tror jag?). Varje ny sak man gör är en ny klippsats, men när man väl tittar upp kan toppen fortfarande se så avlägsen ut. Det är därför viktigt att titta ner ibland och se hur långt man kommit, hur mycket man lyckats med!

Att titta ner när man är höjdrädd är inte så smart, kanske, men jag kände faktiskt inte av min höjdrädsla när jag gjorde det. Jag såg bara hur högt upp jag var, och sedan tänkte jag:
"Inte kan jag sluta nu? Jag har bara en bit kvar till mitt mål (den orangea biten)."
Så jag fortsatte, och det var en sådan kick att nå den!

Så, mitt tips till alla er aspirerande tecknare där ute är att sätta mål för er själva och nå dem!