Med skakiga ben och bultande hjärta satte jag mig på planet och gav mig av.
Väl på flygplatsen mötte min redaktör Alexandra upp mig och vi hann prata lite innan vi hämtade upp Natalie Wormsbecher som också kom med flyget, fast från Berlin. Bilresan till hotellet blev först lite awkward, men Natalie är en helt underbar tjej och snabbt var vi i samtal om mangatecknare, projekt och arbete! Hon arbetar för tillfället på sista kapitlet i femte och sista delen av hennes serie Life Tree's Guardian och det var mycket intressant att diskutera jobb och projekt med henne.
Fredagen på mässan bestod mestadels i att jag introducerades till de andra i Tokyopop-teamet, träffade Anike Hage som kom med tåget lite efter oss, och hann se mig runt lite i seriedelen av mässan. Det var väldigt stort och otroligt nervöst med alla nya ansikten och personer, men relativt lugnt jämfört med de andra dagarna...
Vincent, superkul kille från marknadsavdelningen på Tokyopop, visade mig runt lite och berättade om marknaden och dess aktörer, de andra förlagen och så. Mycket givande!
På lördagsmorgonen åkte teamet tidigt in, medan vi tre tecknare tog oss en timmes sovmorgon, eftersom signeringarna först började vid 11. På vägen in kom Anike på den smarta idéen att samla på referensbilder nu när man är i igång med kameran i hand, så promenaden mellan stationen och mässområdet tog nog 15 min extra för att vi gick runt och fotograferade hus och samlade texturer!
Mässans ingång. Ser så litet ut... Detta var alltså bara en av de 4-5 gigantiska byggnaderna där mässan hålls.
Tokyopops bås. Under lördagen och söndagen var det en väldig massa cosplayare på mässan, blandat med kostymklätt förlagsfolk och journalister. Intressant mix!
Ein Lied für Elise på hyllan i båset! Så häftigt!!
Under mässan delas även Sonderman-priset ut, det främsta serie-priset i Tyskland. Nomineringarna till årets manga var Naruto (av Masashi Kishimoto), Domicile (av Robert Labs), Personal Paradise (av Melaine Schober) och Zelda (av Akira Himegawa) och vinnaren blev den sistnämnda. Tokyopops förläggare Joachim Kaps tog emot priset för boken som ges ut av dem på den tyska marknaden.Det häftiga var att det var två tyska mangor med i nomineringarna!
Sondermanpriset för bästa nykomling gick till förlaget Cross Cults Jacob av Benjamin Schreuder och Felix Mertikat. Jag bytte till mig en bok mot en bild till Bejamins syster. Hoppas hon gillade den!Cross Cult-folket var väldigt trevliga. Deras utbud av allt möjligt nördigt från zombier till Star Trek och Aliens var främst amerikanska licensieringar, så Jakob blir deras första inhemska produktion. Att de fick pris var inte minst ett statement för marknaden att det är värt att satsa på inhemska skapare.
Hela helgen var smockfull med folk! Signeringarna välbesökta, även om jag som nykomling kände mig väldigt orutinerad... Men det lär man sig nog efter hand!
Söndagens panel "Europeiska mangatecknare - drömjobb eller mardröm" var mycket intressant! Mycket fokus på hur vi tre arbetar, men jag fick även en hel del frågor om just hur serieskolorna i Sverige funkar, vad jag lärde mig och även den komplexa frågan: Varför finns det hela 4 serieskolor men en så liten seriemarknad? (inte minst när det gäller manga i Sverige)
Jag kunde bara säga som det var; ingen i Sverige vågar satsa på inhemsk manga. Väldigt synd, för då kommer Sverige förlora sina bästa tecknare till utlandet.
Hela resan var fantastiskt givande. Inte bara fick jag chansen att lära känna det familjära Tokyopop-teamet och Natalie och Anike (två underbara personer som jag kände igen mig i) utan också se mangamarknadens magnitud där nere och möta läsarna. Det gav mig mycket pepp och insikter inför framtida projekt!
Har också upptäckt att Adlibris kommer ha Ein Lied für Elise till försäljning för 80 kr! Bevaka/köp den är:
Ein Lied für Elise - Adlibris
Puh, åter till arbetsbordet och dags att skapa!
Kepe grejt vännen!
ReplyDeleteHärligt att peppen vann över nerverna!
Hoppas att allt håller i sig och att detta var bara ett steg på din väg mot dina drömmar!
HÄRLIGT!
Kram AT
dog inte svensk seriemarknad nån gång på 1980talet när småpress stödet försvan och Schroders Epix gick under för att sedan återuppstå som en affluensa sjuk phenix under tidigt 2000tale för att sedan gå en andra död till mötes när ingen ville fortsätta med bra serier.
ReplyDeleteJag förlåter aldrig att de lockade till sig läsare med Books of Magic bara för att sedan dumpa den och fortsätta med urusel skräp.
Bättre sent än aldrig! Sorry att svaren dröjt...
ReplyDeleteAxel: Tack för stödet!! Det känns skönt att ha vänner som dig som peppar och stöttar en.
Nerverna lär sig nog med tiden... ;)
Chris: Den dog inte på 1980-talet, det finns en livlig seriemarknad idag som du verkligen borde kolla upp mer av (inte minst den stundande premiären av tidningen "Utopi" av Kolik förlag), men du har rätt i att småpresstödets bortfall handikappade de aktörer som levde på det. Dagens småaktörer på seriemarknaden har andra förutsättningar och får det hela att gå runt på dagens marknadspremisser. Det funkar, men det krävs en hel del passion, precis som för 30 år sedan.
Tack för kommentarerna!