Rapport från helgens J-popCon!

I helgen åkte jag med pojkvännen, syrran och en massa goda vänner från Mangakai Lund (manga- och animeföreningen som jag är medlem i) till Danmarks största konvent inriktad på japansk populärkultur, J-popCon, som hålls årligen av föreningen J-popKai.

I år bestämde vi oss i Nosebleed Studio för att vara med i Artist Alley och sälja mangafansin (doujinshi) och annat. När vi anmälde oss fick vi reda på att de skulle ha en tävling för alla som deltog i Artist Alley, och det fanns två kategorier. En, som valdes av besökarna genom röstning, där man kunde vinna 1500 danska kronor i form av tecknarmaterial från Deleter. Sen en annan, som skulle utses av den japanska mangatecknaren och internationella gästen Nao Yazawa (skaparen av mangan Wedding Peach), där priset var att vinna en BETALD TUR- OCH RETURRESA TILL JAPAN!!!
Vi bara: O.O

Så jag och min syrra satte oss och tecknade varsin bild. Nedan ser ni min halvfärdiga bild. P.g.a. strul med scanner, hann jag inte scanna bilden innan jag åkte dit på fredagen, men jag ska lägga upp en scannad kopia inom kort, jag lovar.

Slet kanske 20 timmar med färgläggningen.
Målade den i färgat tusch på A3-papper.
Det svors en hel del...

Väl på konventet bestämde jag mig för att ta ovanligt många bilder. Jag ska nämligen skicka dem till den portuguisiska nättidningen WariBashi.pt, som jag samarbetat en del med tidigare, för att rapportera även där om J-popCon.

Tyvärr tar min billiga skitkamera bajsbilder, så jag ber om ursäkt för den webbkameraliknande kvalitén.
Förlåt.

Marknaden är stor på J-popCon.
Bilden visar bara en liten bit av den.

Tv-spelsrummet var fyllt hela tiden.
De hade arkadmaskiner som dessa, men även tv-apparater
med inkopplade konsoller.
Min hamsterpojkvän står förresten längst in och roar sig.

Mangamyshörna.

Cosplay (japanskt fenomen där man klär ut
sig till figurer från spel, manga eller anime,
sammansättning av "costume" och "play").
Diggade denna respektingivande figuren.

Yay! Dollfiemöte!
ABJD (asian ball-joint dolls) är hett!
Flera tjejer hade tagit med sig sina samlar-
dockor för att träffas och snacka nörderi!

Mer cosplay!
Super Mario och Luigi!

Vårt bord i Artist Alley. Yay!

Våra vänner och rivaler i en annan svensk
mangastudio vid namn Think Ink. Amanda och Fanny.

Mer serier! Även dessa är svenskar och elever på
Serieskolan i Malmö, Robin och Therese.

De flesta i Artist Alley var svenskar.
De danskar som satt där hade mestadels prints.
Jag såg tyvärr inga fansin...

Cool "D. Gray-Man"-cosplay!!

Cosplayuppvisningen hölls i en annan byggnad.
Det var svårt att fotografera där med min skitkamera,
så det blir bara denna bilden.
Cosplay av CLAMPS manga "Clover".

Sista bilden, en crapy bild av en fantastisk
cosplay, Sailor Moon!! Sååå söt!

Så, det var det hela, i snabbspolning. Tyvärr inga fler bilder, för min billiga kamera gjorde bara hälften av bilderna representabla...

Men tävlingen då, kanske ni undrar?
Jo, förutom min syrras och mitt bidrag, gjorde även Amanda, Fanny och Diana varsin bild. Dessutom var två danskar med också. Dock syntes det lite att det stod mellan systrarna, för visst hade Fanny, Amanda och Diana gjort jättefina bilder, men de hade bara haft typ 4-5 timmar på sig, medan vi hade arbetat i flera dagar innan. Informationen hade varit jättedålig, t.ex. påstod de på plats att man bara fått arbeta i A4-format, vilket inte stått någonstans!

Tillslut var det dags för prisutdelningen, under avslutningsceremonin.
Så först publikens favorit: Min.
Sedan Nao Yazawa's favorit: Min systers.

Jag blev verkligen glad, tro inget annat!
Det var jättekul att bli publikens favorit, jag kände mig verkligen hedrad. Och jag blev verkligen glad att min syster fick ett sådant fint pris.

Men...
Nu är detta faktiskt en personlig blogg, så jag tänker tala ut om mina känslor, och om ni inte pallar läsa detta, så vill jag inte tvinga er.
Jag är glad på min systers vägnar, och jag vill verkligen unna henne detta, snälla tro inget annat! Men samtidigt var det som om något brast i mig när jag förstod att jag skulle få det näst bästa priset.
Och detta grundar sig i flera tidigare situationer.
Jag har deltagit i ca 9 mangatävlingar, tror jag.

• Manga Manias karaktärstävling 2005, första pris.
• Tyska tidningen Animanias Gothic Lolita-tävling 2005, första pris.
• I Seriernas Värld 2005, inget pris.
• Mangatalangen 2006, vinnare utanför prispallen.
• Pencons teckningstävling 2007, pris för bästa bild.
• Mangatalangen 2007, vinnare utanför prispallen.
• I Seriernas Värld 2007, hedersomnämnande.
• Morning International Manga Competition, finalist, ej prispallvinnare.
• J-popCons mangabildtävling, publikens favorit.

Nästan varje gång (utom MIMC) har jag haft målet inställt på att vinna, eller åtminstone hamna på prispallen. Jag har flera gånger kännt att jag varit såååå nära ett offentligt erkännande, fast alltid fått en bitchslap rakt i ansiktet i sista stund. Det gör ont. Speciellt när jag faktiskt satsar hela min framtid på denna karriär, och ändå kan jag idag inte säga att jag egentligen har något erkännande att hänga upp min stolthet på.

Jo, jag har en sak. Jag har massor av vänner, elever från mangakurser jag har hållit i och kollegor som jag vet ser upp till mig och tror på mig. Folk som har sagt till mig att jag är duktig och att jag måste kämpa vidare. Jag har folk runt om kring mig som jag vet är säkra på att det kommer gå bra för mig.
En av dem är min pojkvän.
Och en till av dem är min syster.

Jag vill unna dig detta, Catarina, men jag tror att jag hänger upp min självbild förmycket på mina framgångar eller förluster. Jag tar åt mig för mycket av detta. För varje gång jag sätter mig ner med ett nytt projekt, bär det lite emot eftersom att jag känner att jag inte har något som på papper bevisar att det är värt allt besvär... Är det fel att känna så?

Förlåt, nu börjar jag snart lipa. Gu va patetisk jag är!

Men så säger min pojkvän till mig att jag måste kämpa på, för stora genier blir alltid som mest prövade.
Och högmodiga lilla jag vill tro att det är så.
Jag vet att jag kommer att bli någon, och att jag en dag kommer få mitt erkännande!

Snälla, tyck nu inte att jag är bortskämd eller korkad att jag tror att jag bara kan vinna sådär. Att jag är sååå väldigt mycket bättre än alla andra. Tro inte det, snälla. Jag behöver bara känna mig bra på det jag gör...

Förlåt för att jag är så känslig, behövde skriva av mig.
Tack för att du läste.

Anyway, åter till rapporten!
Det var kul att vara på konvent igen, och jättekul att sälja i Artist Alley. Dock hade hela konventet stora organisatoriska problem. T.ex. var informationen mycket dålig, speciellt om tider och regler för tävlingarna. Dessutom höll de inte schemat, så vi var några som missade hela cosplayuppvisningens prisutdelning, samt att de lagt Nao Yazawas mangaföredrag samtidigt som cosplayuppvisningen, och alla var ju där och kollade på cosplayarna. Pinsamt!

That's all folks!

Bye~!

Q___Q