Recension på BildoBubbla.se
Hm...
Först och främst vill jag säga ett par ord. Jag är positiv till ärlig och konstruktiv kritik, det är så en serierecensent kan göra skaparen en tjänst och hjälpa den att utvecklas. Dock måste även recensioner kunna recenseras, för även recensenter måste lära sig hur de bör skriva för att nå sin egen fulla potential som recensent.
Med det sagt vill jag säga min mening om Cristel Kaa Hedbergs recension av vår bok.
För det första är recensionen väldigt kort, och det är inget krav på att den ska vara lång men ju kortare en recension är desto mer fokuserad och tydlig måste kritiken vara. Hon kritiserar våra serier för att vara "sådant som man som van mangaläsare har sett förut" och att det är historierna som "haltar" men hon ger inga konkreta exempel mer än från en av dem, min egen.
Det är min sjöjungfruserie Hooked On You, som hon kritiserar för att vara en "glättig variant av Hans Christan Andersens brillianta saga", trots att den varken innehåller samma moraliska dilemma som H.C. Andersens eller samma berättelsestruktur. Det enda som är lika mellan dem är att huvudkaraktären är sjöjungfru och att hon träffar en människopojke. I övrigt är de två olika berättelser och att ställa min berättelse i kontrast till ett klassikt verk som också råkar ha samma mytologiska varelse är lite vanskligt, speciellt då hon skriver att min är en variant på den klassiska sagan. Det är den inte och har aldrig påstått sig att vara.
Sedan kritiserar hon också att jag valde ha med en (enligt henne) österländsk myt om att sjöjungfrukött ger evigt liv. Hon anser det "konstlat och fel" att ha med det eftersom "vi" inte har en sådan myt. För det första är detta bevisligen en fantasyberättelse så jag förstår inte vart problemet ligger... För det andra är den karaktären som uttalar ryktet i serien en sjöman klädd i franska eller brittiska uniformer, som mycket väl kan ha hört ryktet i de asiatiska kretsarna i hamnarna de lagt till i. Vem vet, det hela kanske t.o.m. utspelar sig i farvatten runt Asien? Den kritiken känns väldigt kopplad till hennes referensram och syn på vad som är logiskt, och inte riktigt till vad berättelsen ger läsaren för information.
Dessutom... meningen:
" Jag låter väldigt hård nu, men det är för att jag ser kapaciteten som dessa ungdomar besitter och vill att de skall nå sin fulla potential och inte enbart höra på alla de som säger hur underbart duktiga de redan är."
Hm...
Först; det är kul att bli kallad ungdom vid 26 års ålder, haha. Tack för smickret, men jag är faktiskt fullvuxen och kan betala mina egna räkningar.
Sedan; Skönjer jag en form av agg mot oss? "Hur underbart duktiga de redan är" låter fasligt spydigt. En liten lektion i hur man bör recensera: Ha inte med saker som kan tolkas som spydigt. Tänk över varje ord och mening och skriv inget som kan misstolkas.
Resten av recensionen handlar mest om henne själv...
Så, med denna recensionen recenserad vill jag visa den andra recensionen vi fick:
Recension på SFbok.se
Här har vi en lång, ingående och gedigen recension. En recension som dessutom ger konstruktiv kritik och visar på de brister jag tror Cristel också såg men inte kunde peka ut ordentligt. My Bergström skriver ingående om vad vi borde bättra på och hur, samt tar med allt vi lyckades bra med också! Det är ett bra sätt att få folk att lyssna till kritik, att även framhäva deras färdigheter.
Av den kritik My Bergström förde fram om min egen berättelse i boken tar jag gärna till mig av det om huvudkaraktären Minas brist på moraliska konsekvenser av sitt handlande. Jag skrev berättelsen precis innan jag hittade John Trubys bok The Anatomy of Story, en mycket bra bok om storytelling som jag nämnt tidigare här på bloggen.
Så ja, jag håller med om att Hooked On You har kraftiga brister i sin berättelsestruktur. Det är svårt att få en kort berättelse att fungera bra dock, det är bl.a. därför vi i Nosebleed Studio gör antologier med korta avslutade berättelser för det är en mycket bra övning i berättande. Och det roliga är hur vi alla utvecklats, för när jag läser kritiken My ger på var och en av serierna så kan jag direkt säga att vi omedvetet arbetat med just det hon efterfrågar i vår nyaste antologi Nosebleed Studio Swedish Manga Anthology, lustigt nog! Catarina har mer moraliskt djup i sin serie, Jocke mer strukturerad historia och jag själv en tydlig moraliskt konsekvens i huvudkaraktärens handlande!
Så bra!
Så, lite tips till recensenter där ute:
✎ Ha alltid med tydliga exempel varje gång du kritiserar något i verket
✎ Tänk över varje ord och mening så att det inte låter spydigt eller taskigt
✎ För gärna fram det skaparen lyckades bra med för att inte låta för kritisk
✎ Fokusera inte på dig och dina referenser utan försök se verket utifrån dess referenser
Kan man beställa dessa böcker via Adlibris? :)
ReplyDeleteNope, inte än. Adlibris har skitavtal som vi inte kan skriva på, så vi ska försöka ta oss in där genom lite kontakter, men det kommer ta litet tag...
ReplyDeleteDäremot om man beställer via vår hemsida (http://www.nosebleed-studio.com) kan man ju får dem med en liten signering eller ett klistermärke eller så, det får man inte på adlibris ;)
Hej Natalia
ReplyDeleteSåg att du blivit upprörd av min recension och gick därför in och tittade hur den såg ut på Bild och bubblas hemsida. Och du har rätt den var kort och var dessutom omformulerad. Vill att du skall ha möjlighet att läsa den i sin helhet och med mina egna ord. Det som blev skrivet var inte alls vad jag ville få sagt och för det ber jag om ursäkt. Det är ibland tvunget att korta ner men jag blev inte tillfrågad om dessa förändringar den här gången och det var olyckligt.
En liten men Ambitiös Antologi.
När jag satte mig ner med den här Mangan ville jag så väldigt gärna tycka om den. Författarna och skaparna av den är unga, ambitiösa, svenska och fulla av potential. Det är just en sådan kombination man helt enkelt vill älska.
Författare: Joakim Waller, Catarina Batista, Alice Engström och Natalia Batista.
Förlag: Nosebleed Studio
Tryck: Svart vitt i mjukpärm
Mått: 147x210mm
Språk: Engelska
Sidor: 176
ISBN: 987-91-979604-1-0
Och det är just på grund av all den potential som dessa unga konstnärer uppvisar som jag måste vara helt ärlig när det gäller det verk de skapat. Jag vill börja med att påpeka att de har ansträngt sig och rent tekniskt är det en bra bok. Det är tydligt att de har studerat sina förebilder inom det hav av Manga som finns att läsa idag på papper eller online och de har gjort ett bra jobb att imitera de stilar den uppenbarligen föredrar. Ocean Star av Joakim Waller har starka drag av one piece även om han har försökt tillföra sin egen personliga tecknar stil och karaktärs design det är förresten inte så konstigt att tankarna går dit med tanke på uppbyggnaden av historian. Love at first bite av Catarina Batista har i sin tur tydliga drag av Disneys Witch den amerikanska Manga och den känns som ett västerländskt sätt att se på de shojo Manga som finns idag överallt. Det är en kärleksfull hyllning till den konstform hon uppenbarligen älskar. Hooked on you av Natalia Batist är väldigt söt tecknad serie i sann kawaii Manga stil och sist men inte minst Seaside av Alice Engström som har gjort en manga där man kan finna de stora ögon som infördes av legenden Osamu Tezuka en gång i tiden.
Med det sagt så saknas något, som konstnärer har de tagit efter de artister de beundrar och det är bra. Det är till och med precis vad man skall göra medan man lär sig. Men nu är det dags att försöka tillföra något eget till sina skapelser. Inte bara bli duktig på tekning, skuggor och raster utan även öva på att strukturera och skapa en bra historia. För när det kommer till den här boken är det historierna som lämnar mest att önska. Det är kanske för att det rör sig om historier som vi alla läst förut. De är i vissa fall omklädda i nya kläder men Disney tolkning av H C Andersons den lilla sjöjungfrun lyser igenom i Hookde on you, den bristfälliga amerikanska konverteringen av den japanska filmen Dark Waters har tydliga referenser till Seaside stories. Love at first bite är en av de historierna som hör till dem bättre när det kommer till originalitet det är synd att den inte knyter an riktigt till det övriga temat om vatten. Det kan låta kallt och hårt att skriva som jag gör men dessa tecknare har potential att göra verkligt bra serier om inte alla hela tiden talar om hur duktiga de är utan säger sanningen för omväxlings skull.
(Får dela upp den på två var för många tecken.) Fortsättning följer.
Det är naturligtvis möjligt att de längre serier de gör reklam för överallt i boken är mer originella. Men för mig är Japansk Manga så djupt rotad i den Japanska kulturen att den är en del av den. Att det finns så många historier om en apokalyptisk framtid är helt enkelt för att Japan är det enda landet i världen som vet hur det är när atombomber används som vapen mot en nation. Att det finns så många Shojo Manga beror på att det finns många unga flickor i Japan som vänder sig till dem för att se hur andra flickor har löst sina problem i det förflutna. När det gäller kärlek är det viktigt att veta att vissa av historierna slutar lyckligt. Och det tillgodoses av mogna Manga Kas alla med sina egna erfarenheter att tillföra sina alster. Det finns dessutom Manga för alla smaker allt från Manga för hemmafrun och affärsmannen som läser sin favorit serie på tåget till små pojkar som läser om robotar som förvandlar sig till olika maskiner utan svårigheter. Alla de referenser, alla myter och de legender som de lägger in i sina serier kommer ifrån ett rikt Japanskt arv och när man hänvisar till myter om sjöjungfrukött som ger den som äter det evigt liv då känns helt rätt i en Japansk Manga men samma kommentar känns på något sätt konstlat i en västerländsk. Vi har även ett rikt arv att ta ifrån och vi borde ta fram våra gamla myter och dyka ner i dem med samma glädje som de gör. Jag har Japanska vänner och två av dem har sagt till mig att när de var små så ville de vara en utav två saker när de lekte på rasterna i skolan antingen Satoichi som är en blind och ökänd samurai i Japan eller Vicke Viking. Ironiskt nog en svensk serie av Runer Jonssons. En tecknad barnfilm om densamme har till och med gjorts i Japan på 70 talet. Böckerna är inspirerad av de isländska sagorna och Frans G. Bengtssons roman Röde Orm. Alla japanska pojkar i en viss ålder läser denna svenska serie och önskar att de kunde få vara som oss. Vi borde använda oss av vårt arv på samma sätt som de gör med sitt arv för det är just den stoltheten de presenterar som särskiljer var manga för sig. Och det är just denna stolthet och själ som saknas i Seaside stories men jag vet att tecknarna har den. Nu skall de bara lita på sig själv nog för att finna och ge röst åt den och våga använda sig av den.
ReplyDeleteMen trots min kritik är Seaside en kärlekshistoria från de olika författarna till en konstform som har långa anor och det måste man respektera. De har tagit sig tid att sätta samman den här antologin och försökt att skapa en Svensk Manga och det tyder på ambition. Det jag som läsare skulle vilja se nu var att de inte bara återanvände redan existerande historier utan sätter sig ner och skapar något nytt. Har de inga egna original idéer så är det helt i sin ordning, det finns en form av Manga skapande i Japan som heter Dōjinshi 同人誌. Det är en form av Fanfiction eller Fanzin som tass på största allvar och vissa av de som skapar dem är lika stora stjärnor hos sina fans som de etablerade Manga artisterna är. Yaoi är ett bra exempel på just Dōjinshi eftersom den uteslutande nästan bara fanns i Dōjinshi från början men sedan spred sig till de etablerade förlagen. Dōjinshi konstnärer har tagit Mangan till en helt ny nivå och i vissa fall är deras teckningar bättre än förlagan. Men det de alla har gemensamt är att de tillför något nytt till ett redan etablerat koncept. De tar ett tema eller en karaktär och lyfter fram nya aspekter av den. Ser den i ett nytt ljus tillför något som bara de ser och tror på sin vision. Jag är helt övertygad att den unga gruppen Nosebleed har potential att göra det samma och ser fram emot att se vad de gör i framtiden.
Du får gärna vara arg på mig men inte för något jag inte har skrivet.
Cristel Kaa Hedberg
Hej Cristel! Kul att du kikade in, och att du postade den fulla recensionen.
DeleteLåt mig börja med: Va?? Skrev de om dina egna ord och postade den i ditt namn utan att du fick se ändringen?
Sedan:
Tack för att jag fick läsa den fulla recensionen, men min kritik kvarstår tyvärr. Jag är inte arg, och var inte från början. Kanske lite besviken för jag känner mig missförstådd. Jag anser att du både i den omskrivna korta versionen och i denna långa versionen mest brer ut om dina egna kunskaper och inte egentligen utvärderar verken i sig. När du väl gör det så refererar du till _dina_ referensramar, inte våra. Ingenstans i boken skriver vi att de verk du nämner ovan är våra inspirationskällor, och det stämmer inte att våra serier är kopior på existerande verk.
Min serie t.ex. handlar om en sjöjungfru som räddar en tjuv och tar honom till en öde ö. Det är inte alls samma story som varken Disneys eller HC Andersens sjöjungfruberättelser (de är olika från varandra, så jag separerar dem). Det moraliska dilemmat i dem är att hon vill bli människa, i min att hon vill ha en människovän. Jag tycker att det är ett oprofessionellt misstag av dig att skriva att dessa andra två verk lyser igenom i min. Hur? För att det handlar om en sjöjungfru? Hon har inte ens samma beteende, utseende eller dröm som deras.
De andra serierna i boken håller jag heller inte med om att de är historier vi läst tidigare. De är korta och därmed förenklade, men vi arbetar inte på slentrian utan skapar medvetet berättelser vi försöker göra nyskapande och med svensk/västerländsk prägel (t.ex. de svenska namnen eller västerländska miljöerna). I min egen hade jag inte japanska sjömän, japanska namn eller japanska spinkiga kvinnoideal, för en gång skull. Det belyste du inte? Var det för att du kanske hellre ville klaga på något? För det känns som sagt i vissa meningar, och speciellt denna nedan, som om du inte gillar oss eller den uppmärksamhet vi kämpat oss till?
"Det kan låta kallt och hårt att skriva som jag gör men dessa tecknare har potential att göra verkligt bra serier om inte alla hela tiden talar om hur duktiga de är utan säger sanningen för omväxlings skull."
Vad menar du med detta? Du verkar tro att du känner oss, att du vet att vi gottar oss i beröm och inte får nån kritik. I så fall har du inte läst på. Jag har faktiskt skrivit en del om tidigare recensioner och kritik här på bloggen bl.a. Förstår att du inte hinner researcha så noga för en recension, men i så fall ber jag dig inte skriva sådana saker som det ovan, det ser mest bara kaxigt och spydigt ut.
Som sagt, resten av din recension handlar om Japan och mangaindustrin där, eller ja, dina kunskaper om den. Jag ska inte peta i de faktafel du gör (det har inte med saken att göra) men dessa två sista styckena har egentligen inget värde för recensionen i sig. Ett vanligt misstag i recensioner är när recensenten glider iväg från verket och börjar namedroppa eller tror att de skriver en krönika. Det funkar inte i recensioner, där måste man hålla fokus på att utvärdera verket.
Slutligen hoppas jag verkligen att du kollar upp de andra verk vi gjort (sedan starten 2006) så kan du se att vi _kan_ göra egna berättelser. Btw, jag är som sagt 27 i år, så sååå ung är jag inte, haha...
Vet inte om du kommer läsa detta eller svara, men ja, där är min fulla recension på din fulla recension.
Hej Natalia
ReplyDeleteDet är inte så att jag vill klaga på er studio för klagandets skull det skulle aldrig falla mig in. Jag vill däremot att kunden som köper er Manga skall veta vad de får för sina pengar. Speciellt eftersom ni vänder er till en ung publik.
Jag önskar att ni ska lyckas och att det ska gå bra för er. Och det roligt att det nu finns ett intresse för manga i Sverige, när jag började läsa manga för mer än trettio sedan fick man special importera dem från Japan eller Australien och de var svåra att få tag på. Jag har läst alla typer på manga så jag vet vad jag talar om. Att min recension skulle ha att göra med någon form av avison jag skulle hysa mot er som grupp har alltså ingen grund.
Det enda jag har gjort var att bedöma Mangan på sina egna meriter. Er hemsida kom inte upp på min sökning på studion när jag gjorde min research inför recensionen, det hade varit bra att veta lite mer om er som konstnärer innan jag skrev den, då jag hade haft mer att säga om er som artister men det hade inte förändrat min åsikt om själva verket.
Jag är ledsen att det jag skrev uppfattades som spydigt och stödigt för det var inte alls min mening, jag ville bara påpeka att jag var medveten om att det jag skrev kunde låta lite kallt. Och att jag trots det jag skrev såg en tydlig potential i ert konstnärliga arbete. Jag jämförde er antologi med mina egna referensramar, eftersom det var jag blivit ombed att göra.
När det kommer till intertexten din serie har med den lilla sjöjungfrun så har du anmärkt att den handlar om en sjöjungfru som räddar en tjuv och tar honom till en öde ö och att hon vill ha en människovän och att den därför inte alls är den samma som den lilla sjöjungfrun av H. C Andersen eller av Disney. Har man studerat litteratur vet man att det är inte en helt ny historia bara för att vissa detaljer inte stämmer överrens med originalets.
Det Disney gjorde när de adapterade H. C Andersens saga till sin tecknade film var att de förändrade historien för att passa sina ändamål. Det är även vad du har gjort, visst en prins har blivit en tjuv och istället för kärlek som i Disneys version av sagan, letar din sjöjungfru efter en mänsklig vän men det är trots det samma historia.
Detta är nämligen inte en tolkningsfråga det är ett litteraturvetenskapligt faktum.
Din Manga och Disneys saga har dessutom fler beröringspunkter än vad Disneys film har med original sagan och ändå säger de sig ha gjort H. C Andersens den lilla sjöjungfrun.
När Akira Kurosawa gjorde Ran sade han att han gjorde en japansk tolkning av King Lear och när J. R. R Tolkiens skrev saga om ringen så har han sagt att det är hans tolkning av gamla nordiska sagorna. Och det är det man får lära sig när man studerar intertext på högskola.
Du skrev att du hade hittat fakta fel inom det jag skrev om Manga och Manga industrin.
Var vänlig och upplys mig om vilka fel det skulle röra sig om? Jag har fullt förtroende för mina kontakter som arbetat och arbetar för flera av de stora förlagen inom denna bransch. De vill säkert gärna höra vad de har missuppfattat. Jag vet att vissa branschhemligheter delar man bara med sig av till nära vänner. Och alla som har japanska vänner vet att det tar tid innan de verkligen talar om för dig vad de tycker eller vad som är den sanna bilden av något.
Anledningen att detta är relevant för min recension är att ni kallar er analogi för en Svensk Manga. Speciellt eftersom de doujinshi i artister jag talar om har klarat av det som jag tycker att ni har misslyckats med.
Delen jag skrev om industrin var till för de läsare som inte är lika insatta i ämnet men var nyfikna. Min tanke var att de skall få mer kunskap och ha möjlighet att lära sig något nytt om de så önskade.
När det gäller åldern rör det sig om ett missförstånd.
Med ung menar jag er studion som jag har förstått bara är fem år gammal.
Ni har kommit långt, nöj er inte gå längre!
Vänligen kika på det vi gjort tidigare innan du uttalar dig om vad vi borde eller inte borde göra. Jag kan inte ta dina råd på allvar då du själv erkänner att du inte kollat in våra tidigare verk eller de serier vi gör reklam för i boken. När du läst dem får du gärna återkomma med analys över vad jag/vi gör rätt eller fel, men att basera hela vårt skapande på ett verk är lite snålt av dig.
DeleteHej igen, Cristel!
ReplyDeleteKul att du återvände med svar på tal! :)
Just för att vi också vill att kunden ska veta vad de får så vill jag inte att din missvisande recension ska stå oemotsagd. Du skriver att våra historier är återanvända vilket jag inte kan hålla med om. Pirater, sjöjungfrur och vampyrer är inget vi är nya med, men det betyder inte att våra berättelser är kopior. Om man enkelt benar ner våra serier till dess grundsynopsis ser man att de skiljer sig från dina referenser.
Det har funnits sjöjungfrusagor långt innan HC Andersens saga. Du skriver ovan att min serie har likheter med Disneys film eftersom det handlar om en sjöjungfru som räddar en pojke, men detta är inget unikt för varken Disney eller HC.A. Sjöjungfrur och sjöfolk finns i de flesta mytologier och kulturer och det finns otaliga sagor om kontakter mellan dessa och landfolk. Jag anser att min historia inte står underordnat HC.Anderssons, utan underordnat alla sjöjungfrumyter (liksom hans gör). Min och hans berättelse har dessutom helt olika premisser, berättelsestrukturer, klimax och slut.
Men visst, inga historier är egentligen nya. Detta är dock inte något unikt problem som våra berättelser tampas med, utan alla moderna berättelser i väst. Jag tycker därför det är fel att du påstår att min och mina vänners historier är återanvända. Det kan man säga om alla berättelser, men det är inte det en recension ska handla om. En recension ska vara en utvärdering av verket i sig.
Angående faktafelen i din text är det bl.a. de gånger du överdriver, t.ex. när du skriver att "Alla japanska pojkar...". Utan statistik är detta en gissning, eller i bästa fall andrahandsinformation.
Sedan dubbla budskap när du endera skriver att "Har de inga egna original idéer så är det helt i sin ordning, det finns en form av Manga skapande i Japan som heter Dōjinshi" och sedan skriver att de tillför något nytt till koncepten. Man behöver visst egna idéer för att göra doujinshi, för den är inte en upprepning av originalverket utan lånar bara världen och karaktärerna. Berättelsestruktur och i en del fall även premissen måste man skapa själv.
Jag tror ditt problem är att du inte förstår berättelsestruktur. En berättelse har ett koncept (värld och karaktärer), en dramaturgisk berättelsestruktur samt en uttrycksform (film, manga etc.). I en bra berättelse samspelar dessa tre delarna. Du har utvärderat våra berättelser endast på koncepten och uttrycksformen, men missat berättelsestrukturen. Det var det My inte gjorde, och därmed blev hennes recension mer lärorik för oss som skapare.
Det som också förvånar mig är att du säger dig ha stor kunnighet om manga, men all fakta och referenser du plockar fram är saker man kan läsa på Wikipedia. Jag är också mangakunnig, och kan rabbla upp X antal mangor eller fenomen inom manga som våra verk kopplar an till. Likaså med mytologi och populärkultur, såväl västerländsk som asiatisk. Det är därför som din recension tyvärr mest framstår som att du läst på lite på Wiki om manga och vill briljera med dina nya kunskaper, men inte egentligen vet vad manga är.
Kurser man läst på högskolan gör en tyvärr inte till en bra recensent eller berättare. Jag har skapat och studerat serier sedan jag var 12 år, och lär själv ut berättande på Serieskolan i Malmö idag. Det krävs inte bara att ha gått en utbildning, man måste kunna använda det praktiskt.
Vår hemsida stod f.ö. med i boken, i trycktexten.
Vill också lägga till lite mer förtydligande:
ReplyDeleteVi har hållit på sedan 2006, dvs. i mer än 7 år. Dock har vi alla ritat manga i minst 5 år till innan dess, så vi är inte nya till mediet.
B&B (som jag också skriver recensioner för) är noga med att man ska balansera egna referenser med fakta om verket. Det tycker jag inte att du gjorde i varken den långa eller korta texten.
Samt, om du nu ville informera så måste du vara mycket noga med att fakta och årtal och källor finns med, annars blir det bara en krönika med dina egna tankar, inte en informativ text. Din text föll även på den punkten.
Jag hade missat det här inlägget, men vad bra att ni hade nytta av min recension! Jag har lärt mig själv genom att ta emot kritik på mina egna verk att det är viktigt med både positiv och negativ återkoppling. Det är minst lika värdefullt att veta vad som fungerat, som att få sina svagheter utpekade. Ofta anar man ju redan själv vad verkets svagheter är, men det är bra att få det klart och tydligt utpekat.
ReplyDeleteEn kommentar om diskussionen ovan, som jag snabbt skummade igenom, är att du har rätt i att recensenten inte bör glida iväg allt för långt på ovidkommande saker i sin recension, men jag tycker personligen att det måste få finnas utrymme för egna reflektioner och kanske perspektiv utanför verket som recenseras. När jag recenserar serier dyker det ofta upp intressanta tankar som ibland är lämpligt att ha med i recensionen, ibland inte.
Recensioner är ju lite av en knepig företeelse, som hamnar någonstans i mitten av konsumentupplysning, kritik, analys, kulturstudier och andra närliggande ämnen (med tonvikt på vissa aspekter beroende på publikation). Det är bra att du ställer krav på de som recenserar dig, men det måste få finnas utrymme för recensenter att ha en personlig stil eller utgångspunkt. Skaparen av ett verk bör inte ställa allt för stora krav på hur verket uppfattas av andra, eller hur det presenteras, för då förlorar vi recensenter möjligheten att jobba utan att påverkas. Att ändra på den ömtåliga balansen leder ofta bara till onödigt bråk, eftersom de inblandade befinner sig på olika sidor av sändaren och mottagarens spektrum.
Och jag borde veta vad jag talar om, för jag har själv varit ute på nätet och kritiserat folk som kritiserat mina översättningar (eller för den delen serier jag har jobbat med). Jag vet hur det känns när man tycker att någon är helt ute och cyklar med sin text eller helt enkelt drar fel slutsatser som inte har någonting med ens intentioner att göra, men det bästa är att helt enkelt bara acceptera att det var så de uppfattade det. Faktafel och liknande tycker jag däremot att man kan påpeka, vilket jag brukar göra när jag stöter på sådana.
ja, vi kunde verkligen ta till oss av din feedback, det var bra tyckte jag! Just därför vill jag påpeka att min kritik mot Cristels recension inte hade att göra med kritiken (för din var långt mer pricksäker och rätt så hård - en osjälvsäker skapare hade hatat din recension lika mycket).
DeleteMin kritik grundar sig på 1) att hennes recension inte recenserade mitt/våra verk utifrån sitt eget värde utan helt förpassade dem till "kopior av andras verk" och b) att hon i det mesta av sin recension inte pratade om verken utan om manga/Japan i allmänhet - vilket inte var det boken handlade om. Dessutom fanns det väldigt lite positivt i hennes recension, och kritik som inte ska låta som att man har nått emot personerna bakom verket bör vara balanserad.
Det var därför vi lätt misstog hennes hårda ton som något sort agg eller missnöje med oss eller det vi gör, vilket vilken kreatör som helst har rätt att känna när de lämnar ut sitt verk och får enbart hårda ord tillbaka. Att ge kritik är lika svårt som att skapa ett verk, och ibland måste som sagt recensenten också recenseras - så att personen kan bli bättre på sitt jobb också.