Jag har velat, men ändå inte. Känns lite ensamt, får så sällan kommentarer så det känns inte lönt liksom. Ok, en blogg borde vara en dagbok, så jag borde inte behöva kommentarer för att motivera mig, men sen är den ju så offentlig att jag inte kan skriva allt ändå.
Jag är nere. Det händer väl oss alla, och det känns motigt att vara öppen med det. Jag vill inte fylla min blogg med personliga dilemman och ångest, för det kan riskera att bita en i svansen i slutändan. Men... Det gör bara så ont när folk man älskar sårar en. Och jag känner mig ensam med mitt problem, så jag ska försöka hitta någon att tala med.
I alla fall.... Jag lever. Typ.
Lägesrapport:
GenkiCon var kul, tyvärr blev fotona korrupta så jag har inget att visa. :(
Jag sitter nu och jobbar med Häxfolket bok 4. 24 av 108 bilder klara. En liten tjuvtitt:
Sol får porträttera hur jag känner mig just nu...
Kom ihåg, Natta, du har många bra vänner och vi älskar dig alla <3
ReplyDeleteKram Sara F
Kära Natalia, jag vet precis hur du känner dig. Jag är för ovanlighetens sjull sjukt hjärtekrossad just nu, och det är bara att bita ihop och jobba ändå, men herregud vad det tar emot ibland. Försöker också hålla min blogg på en hyfsat opersonlig nivå och ta ut allt annat på mina vänner istället (tro mig de kommer lyssna om man bara öppnar sig) men ibland läcker det ut ändå, tex jobbdeppstressighet, och det är helt ok. Du är i alla fall så himmla duktig, och din sol ser så himmla fin ut, hela häxfolket är ett storverk. Och du är inte ensam, du har en massa fans och tänk på att av 100 som läser ens blogg kommenterar en (Jag är själv urusel på det T_T;;) Kram å
ReplyDeleteTack, Sara och Åsa!
ReplyDeleteÅh, Åsa... Stackare! Jag vet hur det känns, som om någon boxar en i magen så fort man råkar tänka på personen. Jag lider med dej. Mitt problem är inte kärlek, utan familj. Och jag tror att jag inte ska ösa allt på en vän, utan faktiskt kontakta en psykolog. Man ska inte vara rädd för att lösa något, och jag tror terapisamtal hjälper hundra gånger mer än någon tablett. (Ingen fara, jag är inte psykiskt sjuk, men relationsproblem måste lösas genom samtal, tror jag)
Tack båda (och alla som läser och bryr sig) för omtanken!! <3
*Skickar några styrkekramar*
ReplyDeleteHoppas allt löser sig Natalia :) Här får du ett litet hjärta <3
ReplyDeleteJag tittar ofta in för att se vad som händer. Oftast kommenterar jag inte men om jag som nu ser att du har det risigt så ska du veta att att det är nog en hel del som är inne och kollar.
ReplyDeleteHoppas och tror på dig.
Kramar AT
Så det är du som gjort Mjau! Jag köpte alla fyra! Jag trodde inte jag skulle hitta dig på nätet såhär enkelt.
ReplyDeleteOch hoppas du känner dig bättre!
Jag vet ju inget om din situation, men jag vet i alla fall att du har många fans som ser upp till dig och som du gjort stor skillnad för! (Till exempel när du signerade mina Mjau!-böcker på UppCon 11, det kommer jag aldrig att glömma) ^^
ReplyDelete/Bo
Åh.... Tack, mina vänner. Ja, man är nere och uppe och nere. Sånt är livet. Tack och lov har man folk som bryr sig. Tack till er!
ReplyDelete