A Song for Elise
Tack för de fina kommentarerna, Fredrik! Hoppas dina förutspåelser går i uppfyllelse, för min dröm er verkligen att kunna nå många människor med mina serier. Kanske inte just att NÅ många, men att de jag når, de nådde jag verkligen. Rakt in i deras medvetande. En bra serie ska lämna avtryck.
Hoppas verkligen "A song for Elise" gjorde det... Verkar som det, om man kollar på kommentarerna på SmackJeeves där den precis avslutades:
ASFE på SmackJeeves
Jag är glad. Deras kommentarer värmer.
Jag vill fortsätta teckna.
Tack.
Jag har precis avslutat att läsa 'A song for Elise'. Och jag hoppas du inte har något emot att jag lämnar några tankar här till dig.
ReplyDeleteTyvärr har jag inte köpt serien än. Jag hoppas kunna köpa den av dig någon gång personligen.
Först skulle jag vilja lyfta fram vad som har gjort att jag har läst färdigt historien. Det ena är din underbara tecknarstil! Den har just den balansgången mellan serie och detaljerad verklighet som jag själv skulle vilja få in i mina bilder. Du har en egen stil som gör att man känner igen det du har ritat direkt. Vilket jag tycker är en av de viktigaste kvaliteterna en artist kan ha!
En annan del som jag gillar är hur de karaktärerna i serien var mänskliga. Det var ingen över dramatiska, men de var inte utan fel. De pratade med varandra, men sa inte för mycket.
De scener jag gillade best var i slutet. Men interactionen mellan Andi och Marcus. Deras små kärleksförklaringar i kroppspråk och miner.
Jag vet att du har fått mycket inspiration från Japanska Yaoi serier, och att flyttande rutor tillhör den serien. Det stilen har jag inte så mycket emot eftersom man i din serie vet vad som händer och hur det ska läsas. Däremot tycker jag ibland att varje sida vill på något sätt skapa sin egen cliffhanger. Det är oavslutade meningar, spänningsmoment som man vill se avslutas väldigt ofta. Det är bra för att fånga in läsaren. Men jag kände ofta att dessa cliffhangers inte gav så mycket mer bara för att hålla kvar en till nästa sida. När dessa kom så pass ofta med så kunde man som läsare aldrig heller slappna av i vad som komma skulle. Jag skulle gärna i delar av storyn haft små pauser där dessa cliffhangers inte kom lika ofta.
Likadant saknar jag ibland lite större miljlbilder. Du gör underbara miljöer! Men ibland känns det som du tecknar bara den miljö du absolut måste. Det är mest fokus på karaktärer i närbild. Eller på händer, ögon ect. Vilken kan vara ett medvetet val från din sida. Men jag skulle gärna vilja se mer gånger då karaktärerna intargera med med den miljön de är.
Detta är spontana tankar nu när jag har avslutat serien. Jag har inte läst om allt direkt för denna kommentaren. Och jag hoppas du inte har något emot denna megalånga kommentar ^.^
Jag ser fram emot Mjau-Mjau!
Åh, tack, Hanna!
ReplyDeleteTack för att du tog dig tid att läsa den och tack för kommentarerna, både de prisande och de kritiska.
Jag gillar kritik, det är utvecklande.
Detta med layouten, ja, det kan bli svårt ibland att balansera. Hela serien gjorde jag sida för sida, så jag är glad att det inte blev allt för förvirrande.
Cliffhangers... jag tror jag förstår vad du menar. Jag tror helt enkelt att jag fortfarande är lite grön i mitt berättande, och kan hålla med om att bitar av dialogerna blev ganska teatraliska, eller lite väl uppstyckade. Lite som att jag skrev för lite, ibland. Ska tänka på det i framtiden.
Även detta med bakgrunderna har jag funderat på lite, delvis för att en kompis också kommenterade på just detta. Ska definitivt försöka använda dem mer effektiv i framtiden. Har redan planer på att göra ganska detaljerade fantasyserier i blyerts nån gång, och då kommer verkligen bakgrunderna att bli viktiga. Tack för tipset att jag ska få dem att interagera med miljön oftare, ska testa det också.
Tack för kommentarerna, och nej, jag har inget emot långa kommentarer! :)
Jag ser också fram emot Mjau Mjau.