Lägesrapport på kärleksfronten

Remus och James från HP-doujinshin.

Med risk för att vara för personlig tänkte jag skriva lite om ett av mina nyårslöften:
Att inte ha nått förhållande under 2009.

Jag har inte föreställt mig hur det skulle bli om jag blev kär under året. Vad skulle jag göra? Och hur skulle det bli om jag började ragga, dejta eller till och med blev KK med någon som jag kanske får känslor för?

Kan man veta hur det ska bli då?
Jag vet inte, så lite kan jag säga att detta var ett experiment.

Så, nu såhär 3 månader in på året börjar det trasslas till.

Jag är av den sorten som tror att man blir kär om man VILL vara kär. Att man inte kan påtvingas känslor som man inte är öppen för. Jag har inte velat bli kär, för det är för nära inpå uppbrottet med mitt ex och passar inte mitt arbetsspeckade schema. Redan att planera in träffar med kompisar och familj har gett mig ångest, för jag får inte tillräckligt gjort. Kärlek och förhållande är uteslutet, för det tar så mycket tid och fokus.

Ändå har jag nog blitt kär. Eller?
Jag har två killkompisar. De är mina vänner, fast båda med privilegier. De är av två olika världar, och jag tycker om dem av olika anledningar. De är ibland lite som motpoler. Den ene är jag intellektuellt attraherad av, och den andre fysiskt. Detta påminner mig om en sak.

Simone de Beauvoir, fransk författarinna som skrev "Det andra könet" (ansedd som feministernas bibel), sa nån gång att en kvinna borde ha två älskare. En som ger henne fysisk stimulans och en som ger henne intellektuell stimulans.
Det är det jag har nu.

Men det är farligt. Det känns som att leka med elden... Tänk om jag blir kär i nån av dem.
Och det blev jag. Jag trodde det, men nu vet jag inte.

En sak till - jag är delad. I mig sitter det två bästa vänner. De är mina bästa vänner.
Den ena är cool och självständig, den andre trogen och omhändertagande. Den självständiga tjejkompisen var hon som fick mig lova att inte ha nått förhållande, trots att den andre tjejkompisen sa emot. Hon, den trogna, vill hellre ha en person att slänga all kärlek på, hon vill säga "jag älskar dig" till någon. Och hon vill råda mig till att skaffa en pojkvän, till varje pris. Samtidigt vill den självständiga tjejkompisen dra med mig ut på äventyr. Jag är osäker på vad jag behöver, men efter att i 2,5 år lyssnat på den trogna tjejkompisen, vill jag nu hänga med den coola bruden.

Så jag tänker inte skaffa pojkvän. Inte än, i alla fall.

Dessutom har jag tröttnat på att behöva jaga. Nu vill jag att killen ska kämpa för min kärlek, inte jag för hans, som jag kände att det blev i mitt förra förhållande. Jag förtjänar det.

Puh! Skönt att skriva av mig lite. Nu kan jag återvända till allt jobb med Harry P-doujinshin och "A song for Elise"-boken och allt annat som ska bli klart innan SPX. Ska dessutom upp och hålla föredrag på Serieveckan i Göteborg ikväll, önska mig lycka till! :)

Ha det bra, allihopa!