Just i detta nu pågår seriefestivalen I Seriernas Värld i Malmö! Det erbjuds ett helt kalas för serieläsare (speciellt de yngre); utställningar, workshops, liveteckning med inhemska och internationella tecknare, paneldebatter samt prisutdelning av festivalens stora och lilla seriepris!
Fredag till lördag är det festivalens huvudhelg, med invigning på fredagen och seriemarknad och event hela lördagen och söndagen, på Form/Design Center, Lilla torg 9. Nosebleed Studio kommer självklart delta, med försäljningsbord i marknadsdelen samt framträdande på scenen! Missa inte:
Lördag 14.00-15.00 Paneldebatt: Svenska barnserier Varför ser de ut som de gör? Då, nu och framtiden... Medverkande: Natalia Batista (Mjau!), Jennie Warg (Positiv förlag), Lisa Wibom (Wibom Books) och Daniel Carlsson (Egmont Kärnan). Moderator:Fredrik Strömberg (Seriefrämjandets ordförande).
Söndag 13.00-14.00 Teckningsturnering med Nosebleed Studio Kom och var med i teckningsduell med mangatecknarna från Nosebleed Studio på scen! Nu kan du i publiken utmana Alice Engström eller Natalia Batista från studion i en teckningsturnering. Vinnaren av varje duell bestäms av publiken och turneringens vinnare får fina priser från Nosebleed Studio. Hela programmet hittar ni här: ISV - Festivalprogram
Vi i Nosebleed Studio kommer som sagt även sälja i marknadsdelen och om ni inte redan har köpt den så tipsar jag om vår senaste mangaantologi, en supersnygg jubileumssamling med splitter nya serier i! Mer går att läsa om den här.
I lördags var jag på Jönköpings filmfestival och höll i två mangakurser och en föreläsning om manga på biblioteket. Och wow, jag var helt lyrisk när jag återvände hem på kvällen!
Jag nästan svimmade av lycka när jag såg bibliotekets serie- och mangaavdelning. Mi, som jobbar med barn och unga på biblioteket, visade mig runt och jag började nästan gråta av glädje! Dels har de en gigantisk (i jämförelse med andra bibliotek) barnmanga-avdelning, precis vid tv-spelen där man även kan hänga och spela spel.
Dessutom har de en vuxenavdelning med manga för äldre, och utöver det har de även en "Unga vuxna" avdelning, bredvid en egen avdelning för sci-fi och fantasy-böcker (på engelska)! Dock ursäktade Mi sig att den fortfarande var under uppbyggnad, och att de hade stora planer för denna del, med utställningar och annat kul!
Detta känns så främmande för mig! Jag har varit på en hel del bibliotek i mina dagar, hållit mangaföredrag och workshops, och aldrig har jag sett något liknande! Dessa bibliotekarier har faktiskt lyssnat på vad de unga besökarna har efterfrågat, och det har dessutom gett märkbara resultat:
Medan andra bibliotek förgäves försöker locka in den knepiga "unga vuxna"-läsgruppen (10-17-åringarna), så har Jönköpings bibliotek dem i överflöd! Cosplayande mangaläsare är stammisar, de hjälper bibliotekarierna att hålla ordning bland mangaböckerna och har gjort en fin rekommendationslista för manga-nybörjare som står på en av hyllorna.
Men det coolaste är ändå att Mi även håller i en mangatecknargrupp, som idag är så många att de måste ses i två omgångar vid två olika tillfällen (varje vecka) för att deras grupprum inte räcker till! Jag visste inte vad jag skulle säga, det var så häftigt alltihop! Dessutom var det många som hade läst och gillade Mjau! och ville ha autografer... *rodnar*
Detta var nog det coolaste jag varit med om på länge. Alla ni där ute som tröttnat på att biblioteken inte tar in manga, gå genast till era bibliotekarier och be dem kontakta Jönköpings bibliotek för att få tips och idéer om hur man skapar en mangaläsares drömbibliotek!
Jag vill tacka Mi och Elin och alla andra som arrangerade detta och hjälpte mig runt, samt alla duktiga tecknare som var med på kurserna och publiken på föredraget! Det är dagar som denna som gör allt slit med att rita böcker värt det! Tack!!
Jag blev ganska nöjd med denna snabba karaktärsdesignen som jag fick till på whiteboarden. Vanligtvis blir det så fult när man förklarar på whiteboard...
Nu till nått annat. Vanligtvis brukar mina arbetstider då och då bli avbrutna med detta:
Dagarna innan lördagen var det dock annorlunda. Jag var kattvakt åt en kompis lilla vita honkatt Mira. Hon är samma ålder som Hilda, men min osociala mongokatt hatar visst allt som går på fyra ben och har inte accepterat en enda katt hon träffat hittills (inte ens sin egen mamma). Så vi bestämde oss för att denna gången ska det gå! Med en liten manick man stoppar i vägguttaget som pumpar ut lugnande kattferomoner släppte vi in Mira och hoppades på det bästa. Det gick såhär:
Dag 1: Kallt kattkrig. Hilda och Mira är på helspänn, morrar så fort de känner varandras doft och gömmer sig på var sitt ställe (Hilda i ett av klädskåpen och Mira under täcket i sängen).
Dag 2: Misstänksamhet. Båda två har insett att de kommer törsta ihjäl om de bara ligger gömda, så de rör på sig, försiktigt... Morrande, stirrande...
Dag 3: Genombrott. Mira har hunnit lära känna hemmet, och även insett att den där korkade fegiskatten inte kommer inleda någon relation, så hon tog tag i det själv:
Kväll dag 3: KÄRLEK. Det enda som krävdes var "gottismat". Efter att båda fått i sig lite var de t.o.m. framme och nosade varandra i ansiktet. Kvällen spenderades på kull, den ena jagade den andre och så bytte de av lite då och då, tills båda däckade i varsitt hörn.
Jag vet inte om manicken hjälpte, men jag hoppas det... (den kostade 500 kr!!)
Ännu en händelserik vecka, som avslutades med en liten promenad i Risens naturområde. Jag och Emil letade svamp (hittade en massa men vågade inte plocka för vi hade såklart ingen koll på vilka som var ätbara) och såg rådjur! På sistone har jag skrivit mycket om mitt liv och mindre om mitt jobb, men det kommer snart mer om det... De senaste två månaderna har endast handlat om avslut. Snart är det dags för en nystart, med något helt nytt!! Tack för att ni läser!
Först har jag jobbat som gästlärare på Malmö Högskola (!!) på kursen "Serieteckning och visuellt berättande", i ledning av Gunnar Krantz. Han ville att jag skulle lära ut serieskapandets grunder, vilket jag gjorde på 5 dagar. Det var pirrigt, mest för att jag är så ung och då är det ibland svårt att känna sig auktoritär i ett klassrum med folk som är äldre än en själv, och speciellt på högskolenivå! Mitt unga utseende skapade även problem när jag försökte ta mig in i den låsta lärarmatsalen...
Det var kul att gästlära där, och jag kände mig så proffsig! Jag hade gjort ett fint kompendium åt deltagarna, hade lektion i varje steg och visade exempelserier, samt träffade en del duktiga och flitiga tecknare!
Sedan, mitt i en tajt deadline med Häxfolket bok 4, kom den inplanerade resan till Barcelona med pappa och syster Catta. Väl där mötte vi upp med faster, farbror och fasters vän, för att fira fasters 60-årsdag och hennes väns första pensionsdag. Det ledde till en helg full med god mat och gott umgänge i troligtvis Europas vackraste stad!
Catta, pappa och jag framför ett av Gaudís mästerverk, Sagrada Famillia (ännu inte färdig, de har inte ens kvar hans ritningar eftersom de förstördes under Franco-diktaturen).
Det var en trevlig familjeträff och underbart fint väder, definitivt en stad jag rekommenderar! Min andra vistelse i Barcelona, men inte sista, det vet jag. En annan sak jag nu vet är att om jag hade haft råd att designa min egen villa, så skulle den vara inspirerad av Gaudís hus, utan raka linjer och räta vinklar, som ett unikt sagohus...
Så fort jag kom hem var det tillbaka till arbetsbordet, för att avsluta Häxfolket 4: Folket som försvann. Det gjorde jag i onsdags, och med en stolthet utan like skickade jag över de sista bilderna till Bonnier Carlsen. Det har varit en väldigt rolig, lärorik, stundvis utmanande och stundvis inspirerande erfarenhet att få illustrera Jo Salmsons bokserie. Jag har lärt mig massor om hur de arbetar, men även om hur man ska tänka som illustratör och bildberättare till en barnbok med så mycket bilder. Det har funnits stunder då jag känt mig lite förvirrad och vilsen, men redaktören och Jo har varit två klippor i samarbetet, och hela tiden lyft upp mig med konstruktiv kritik och beröm. Tack till er båda, och alla på BC!
Här kommer en sista tjuvtitt på bok 4, som kommer någon gång runt/efter nyår:
Vänner är bra att ha! Eno och Sol från Häxfolket av Jo Salmson.
Så nu sitter jag och avslutar sådant som legat och väntat ett tag, som t.ex. japanska versionen av Circus Romantique, cirkus-mangan jag tecknade till Nosebleed Studios antologi.
Dock måste jag bli bättre på att utmana mig själv, känner jag! Jag vill känna att jag pushar mig själv, och lever för dagen. Tar chanser här i livet och vågar mig på saker. Jag är höjdrädd. Ändå slängde jag ur mig "Kan vi inte gå och klättra någon dag?" till min sambo, och tyvärr tog han mig på orden. Vi kollade upp den lokala klätterväggen, och idag var vi där på en testa-på-dag. Det var så pirrigt!! Man började trevande, steg för steg. En meter, två, tre. Fingrarna värkte och benen skakade av nervositet, och jag fick intala mig att fortsätta, att jag klarar mer!
Mitt mål var den orangea stora biten jag nuddar i slutet. Jag klarade det!! Så stolt jag är över mig själv!
Det påminner mig om Gunnar Krantz lektion som han hade med min klass på Serieskolan, då jag gick första året där 2005-2006. Han pratade om att rita serier är som att bestiga ett berg (och att karriären är lite så också, tror jag?). Varje ny sak man gör är en ny klippsats, men när man väl tittar upp kan toppen fortfarande se så avlägsen ut. Det är därför viktigt att titta ner ibland och se hur långt man kommit, hur mycket man lyckats med!
Att titta ner när man är höjdrädd är inte så smart, kanske, men jag kände faktiskt inte av min höjdrädsla när jag gjorde det. Jag såg bara hur högt upp jag var, och sedan tänkte jag: "Inte kan jag sluta nu? Jag har bara en bit kvar till mitt mål (den orangea biten)." Så jag fortsatte, och det var en sådan kick att nå den!
Så, mitt tips till alla er aspirerande tecknare där ute är att sätta mål för er själva och nå dem!
